Tidigt på morgonen den 29 januari begav vi oss mot Gardermoen flygplats. Målet var Málaga och sedan Los Boliches för att hälsa på Kimmi med familj. Robin var med och vinkade av Connor och mig. Själva flygplatsen tyckte Connor inte om. Den var tråkig och han ville hem sa han.

 

Vi fick vänta i över en timme extra då planet blev försenat på grund av att de skulle ha med en person som skulle utlämnas och hen smet. Vi såg när en person började springa som tusan över området där planen parkerar vid sina gates och flera personer efter. De lyckades få tag i hen till slut och flera stycken fick in hen i planet. Tre poliser var med på själva planet för att hålla ordning. Connor och jag skulle sitta längst bak där de hade denna person, men de ändrade så vi fick sitta på rad 5 istället. Området runt personen var tvunget att vara tomt.

 

Connor tyckte om att flyga. Han skrattade under lyftet och jag tror det berodde på känslan man fick i mage och huvud. Jag kände av det lite jag med. Flygningen gick bra och Connor sov sig genom hela landningen. Senare än beräknat, men fram kom vi ändå. Med oss hade vi Kimmis sambo. Det blev tåg till Los Boliches och där en liten promenad till lägenheten.

 

Efter att ha lastat in bagage, tagit många tittar på utsikten (de bor på 12:e våningen), tittat runt i lägenheten och ätit sen lunch så gick vi till stranden. Connor blev överlycklig när han fick ta av sig skor och strumpor och springa runt barfota. Han hoppade av glädje! Jag gick också barfota och doppade fötterna i Medelhavet. Så coolt i två benämningar. Coolt i att JAG doppat fötterna i Medelhavet, det trodde jag aldrig, och coolt i att det faktiskt var rätt kallt.

 

Det blev en tidig natt för både Connor och mig då vi var rätt slitna efter resan.