"Nu är den här! Scarlett - den efterlängtade och omskrivna fortsättningen på Margaret Mitchell's Borta med vinden från 1936 - den hittills mest älskade och lästa kärleksroman som skrivits, med sina oförglömliga skildringar av såväl sorglöst plantageliv som spännande skeenden under det amerikanska inbördeskriget. Generationer av kvinnor har levt sig in i den sköna och viljestarka Scarlett O'Haras öde.

 

Nu tas berättelsens röda tråd upp igen, och vi förs tillbaka till Georgia och släktgodset Tara, och möter på nytt de färgstarka personer man minns så väl: Rhett Butler, Ashley Wilkes, Mammy, Suellen, faster Pittypat - och naturligtvis Scarlett själv. Men också nya fascinerande bekantskaper knyts, och okända miljöer - inte minst den gröna ön, Irland, där Scarlett har sina rötter - får utgöra bakgrund till den aldrig sviktande dramatiken."

 

Denna bok följer boken Borta med vinden medan miniserien Scarlett följer filmen Borta med vinden. Det är en del saker som skiljer sig mellan bok och film så därför var det bra att man tog hänsyn till det när det gjordes fortsättningar inom de olika medierna. Precis som originalet så förskönar denna bok en del av historien. Man får se den endast som ett skönlitterärt verk och läsa på sin historia i mer korrekta dokument. Den är rätt gripande och går snabbt att läsa. Själv föredrar jag delen när Scarlett är i USA. Det känns dessutom som att det mesta krutet lagts där, för boken tappar en del mot slutet. Själva slutet gillar jag inte alls. Det känns alldeles för hastigt och tillrättalagt. Jag gillar inte slutet i miniserien speciellt heller eftersom det kändes som att de där var tvungna att lägga till extra drama för att nå till ett avslutande klimax. Film- och tvmedier fungerar inte som böcker, så jag vet varför de la till det men det betyder inte att jag gillar det.

 

Jag gillar karaktären Scarlett. *SPOILER* Till viss del har hon personlighet som ett bortskämt barn, men hon är ändå tuff och tar för sig. Därför tycker jag det är lite tråkigt när hon försöker ändra på hela sin personlighet bara för att få Rhett tillbaka. Om man själv inte är nöjd med något och vill jobba på det så är det bara bra, men när man tycker om delar av sig själv så tycker jag det är falskt att ta bort de bitarna. Därför gillar jag att det i slutändan visar sig att Rhett alltid älskat Scarlett precis som den person hon är, men att hon bara saknade mognaden tidigare. Men om han inte gjort det så ser jag framför mig hur Scarlett skulle kunna göra precis det hon bestämde sig för att göra, UTAN en man.

 

Överlag så är boken läsvärd och man får betänka att även fast Scarlett är en stark kvinnlig karaktär så är hon formad både av tiden hon verkar i och av tiden då hon ursprungligen skrevs.