Vi sa hejdå till Leksand och åkte till Orsa Björnpark. En imponerande park kan jag säga, som det mäktade på att gå i. Väldigt branta backar på sina ställen. Jag gick i min takt och kämpade på medan Robin hade Connor på sina axlar och verkade som att han promenerade på en helt plan åker. Hmm... Ja ja, jag ska inte vara avundsjuk utan istället glad att jag faktiskt tog mig framåt i alla fall.

 

Jag var, som alltid, ambivalent under vårt besök i parken. Jag tycker att vilda djur hör hemma i det vilda. Samtidigt så såg jag att djuren stimulerades och var välmående. När det gäller amurtigrarna (de sibiriska tigrarna) så finns bara cirka 350 stycken kvar i det vilda och de är rejält utrotningshotade på grund av tjuvjakt samt att människor skövlar de naturområden där tigrarna bor. När det gäller berguven så stod det på ett plakat att parken släpper ut de berguvar som föds där i det vilda för att stötta och berika den svenska berguvstammen. Det fanns en utställning om isbjörnar där man belyser miljöfrågan. Att isbjörnens naturliga miljö är på väg att försvinna. Man kunde svara på frågor i utställningen och de handlade bland annat om hur mycket gifter som finns i en säl och sedan i sin tur i isbjörnen som äter sälen. Nivåerna var mycket högre än jag trodde så det var skrämmande. Så jag ser det positiva arbetet med parken och djuren också. Det är väldigt lärorikt för både vuxna och barn att se djuren och kunna lära mer om dem och miljön de lever i.

Vi såg brunbjörnar, kamtjatkabjörnar, kodiakbjörn, snöleopard, persisk leopard, amurtigrar, vargar, berguv och lodjur. Det enda djur som inte ville visa sig var järven. Fick tyvärr inga bra bilder på vargarna då nätet var i vägen. Det var en flock och det var en unge med. Det var fascinerande att se hur flockmedlemmarna interagerade och hur de hjälptes åt att fostra ungen som var väldigt oförsiktig och busig av sig (lite lik Connor...hehe).

 

Efter besöket i parken åkte vi till Mora för att äta och där var det smått trafikkaos. Det hade pågått ett Cykelvasa så det var avspärrat och en del extra kring Vasaloppets målgång. Vi fick mat i oss och kom därifrån. På väg in mot Värmland gick tre tjädrar över vägen farligt nonchalant. Bilen efter oss fick tvärnita. Vi själva såg dem ganska långt i förväg. Det var häftigt!

Trodde jag skulle tuppa av när vi rastade i Torsby. Hade så fruktansvärt ont och mådde väldigt dåligt. Vi kom hem till slut till två katter som verkligen saknat oss och jag fick lite omvårdnad av Robin trots att han kört hela tiden på semestern så han måste ha varit sliten han också <3