Pratar om Sylvia

Förra veckan var Connor och jag till minneslunden med blommor till Sylvia som han valt ut. Vi pratar om Sylvia då och då och tittar på bilder, för att jag hoppas att han ska minnas henne. Han har börjat förstå att vi ska till minneslunden istället för till Sylvias hus när vi ska till Sylvia numera.
 
Vi pratar även om att hon inte finns mer för att hon dött. Samtidigt som det är svårt så tror jag att det är bra att prata om det. Jag saknar henne så otroligt mycket så det är därför det är svårt, men samtidigt som det gör ont så värmer det att prata om henne och minnas. Att jag var så envis på att Connor skulle med på minnesstunden för henne var för att hon hade velat det (han var så omtyckt av henne) och för att jag tycker det är viktigt för barn att vara med och se hur livet och döden fungerar. Självklart så kan Connor inte förstå ännu. Det kommer ta flera år innan det händer, men jag tror att det kanske inte blir samma "chock" om man pratat om det från början och inte haft ett tabu på sådana ämnen. Jag vill att han ska veta att han kan komma till mig med alla frågor. Kan jag inte svaret så söker vi upp det tillsammans.
 
Connor valde gula daffodiler. Buketten bredvid hade min mamma satt dit några dagar innan.

Kommentarer:

1 sofi pettersson grundesjö:

sv: du skulle kunna hänga upp dom på väggen, eller kanske anordna en liten hörna där du förvarar dina peruker i små påsar / lådor, jag tror att du kan få det att funka om du verkligen vill det :D

Kommentera här: