Från bokens baksida:
"Claes Schmidt är marknadschefen som kom ut som transvestit och blev Sara Lund med hela svenska folket 2003. Claes/Sara använder humorn och sin egen person för att bryta upp normer och värderingar som styr våra liv och hindrar oss från att tänka logiskt. Därför handlar denna bok inte om varför Claes/Sara är transvestit, utom om varför många tycker att det är konstigt."

 

Tycker den här boken var lika fantastisk som föreläsningen, minus en grej. På föreläsningen får man uppleva vilken bra föreläsare Claes/Sara är. Som så ofta med sådana här engagerande böcker så har jag under läsningens gång skrivit ner tankar och åsikter kring stycken som engagerat mig lite extra. Det som är från boken är kursivt, för att skilja det från mina tankar och åsikter. Det kursiva är dock inte rakt av citat utan en omskrivning av bokens material (för att tydliggöra). Jag vill ju att folk ska läsa boken!

 

S. 27 - Vikten av att behandla barn lika.
Claes/Sara berättar om att han och hans systrar var lika älskade, men att mamman visade det på olika sätt. Att hon var mer kramig och pysslig med flickorna och att Claes/Sara längtade efter samma behandling. En del tror att de behandlar barnen lika, men det gör de verkligen inte. Numera finns även forskning som visar detta. Flickor behandlas ofta mjukare och det påpekas hur "söta" de är, medan pojkare ska tåla tuffare tag och är "coola". Undersökningar har visat att flickbebisar ofta bärs nära kroppen vänd mot den som bär, medan pojkbebisar hålls med ansiktet utåt och en bit från kroppen. Den som tror att barn inte påverkas redan från start utan tror att de själva kommit underfund med saker som att rosa är för flickor och blått är för pojkar är inte så insatta i påverkan och bemötande.

 

S. 33 - Ge barnen alla möjligheter.

Programmera inte nästa generation efter vad de har mellan benen. Låt dem välja efter sitt eget huvud. Många pojkar och flickor gillar rosa och för varje vuxen som säger "rosa är en flickfärg" så blir det svårare för pojkarna att själva få välja vilka färger de tycker om. Samtidigt så godkänner man indirekt mobbning eller nedlåtande kommentarer från andra barn mot pojkar som har rosa kläder.

 

S. 46 - Programmering.

Vi programmeras generationsvist, men uppdateringen är upp till var och en. Unga har lättare för att ändra och förändra. Visst ska man inte acceptera allt och vad som helst utan lite vanlig skepticism till att börja med, men en del har missuppfattat hela alltet. Skepticism handlar om att granska något, ta reda på information, lära sig vad något handlar om OCH SEDAN bedöma dess värde. En del avfärdar saker direkt utan att ha tagit dessa logiska steg. Missuppfattningen de har går inte att ändra överhuvudtaget och de är fastlåsta vid vad de tror. Och vad folk tror är inte alltid så som en sak är. Ordet hen är ett perfekt exempel på det. Det finns fortfarande folk som tror att det ska ersätta hon och han, medan det egentligen bara är ett komplement precis som syskon är ett komplement till bror och syster. Vi kommer inte framåt när folk hakar upp sig i en missuppfattning.

 

S. 47 - Kränkt?
Bara den som är utsatt kan avgöra om hen har blivit kränkt eller inte. Ganska självklart kan tyckas. Men det är inte så självklart. Alla anser sig ha tolkningsrätt. Jag har fått höra om att man ska "tåla skämt" och att man är "humorlös" när någon sagt något nedvärderande och sexistiskt till en eller grabbat tag i baken på en (vilket man uppenbarligen ska ta som en komplimang???).

 

S. 62 - I andra kulturer har man inte den hårda könsuppdelning som väst har. Slutsatsen av det: könet kanske inte sitter mellan benen utan någon annanstans och det är fortplantningen som sitter mellan benen. Jo, könet sitter troligtvis någon annanstans tror jag. Men varför anses det vara viktigt att definiera sig som ett kön? Jag ÄR kvinna, men jag vill inte följa en viss utstakad "kvinnoroll" utan jag vill bara vara mig själv. Jag vill inte behöva dela in allt i fack för att se vad jag "ska" gilla och vad som är "rätt". Jag vill vara en individ.

S. 63 och S. 226 - Kvinnlighet sämre?
Kvinna + manlig = ok. Man + kvinnlig = dåligt. Varför anses kvinnlighet vara sämre än manlighet? Flickor får klä sig hur som helst och leka med vad som helst. Det är helt ok. Men pojkar får inte ha vissa kläder och de får inte ha färgen rosa. Leker de med "flickiga" leksaker och "flickiga" lekar så anses det lite "fult". Som jag skrev om förra året så upplevde jag då hur en pappa skrek och skällde ut sin son som visat intresse för leksaker för matlagning, tvätt och liknande på en marknad. "Det där är INTE FÖR DIG. DU ÄR EN POJKE!" skrek han åt sonen som sjönk ihop och såg både ledsen och rädd ut. Självklart tänker han sig för flera gånger innan han visar intresse för något sådant igen (om han någonsin vågar det). En del föräldrar lär sina pojkar att det inte är "fint" och "rätt" av dem att leka med vissa saker och ha på sig vissa kläder och det dessa föräldrar gör är att de lär dem att flickor är sämre, helt enkelt. Därav kommentarer från barn i lekparker som: "Det där vill inte jag leka med... Det är tjeeeeeeeeejigt.... USCH!" Ni föräldrar som gör så, anser ni att flickor ÄR sämre än pojkar? Varför skulle ni annars förbjuda "tjejgrejer" för pojkar? Och det behöver inte innebära ett direkt förbud. Det kan vara att ni inte gillar att barnen leker med vissa saker och barn märker faktiskt detta. De märker om de blir mer uppmuntrade att leka med en viss sak. Sedan påstår föräldrar att barnen lärt sig detta själva. Åter igen... då förstår man verkligen inte den fulla effekten av påverkan och bemötande som barn får redan från då de är nyfödda.

"Varför klär du dig som en djävla kärring?" De som säger det säger samtidigt att det är bättre att vara man. Klockrent igen! Varför är det "bättre" att vara man? Varför värderas det på det viset?

 

S. 73 - Uppfostran.
Idag är forskningen tämligen överens om att kön är en social konstruktion. Biologi påverkar, men bara till en viss del. Sedan är det uppfostran, omgivning och grupptryck som skapar kön. Varför skulle det annars vara så olika i olika delar av världen? Det beror på kultur och på vår syn på vad som är manligt och kvinnligt och vad som "passar sig" för våra kön. Det handlar om norm.

 

S. 82 - Förklara och förstå.
"Jag kan förklara för dig, men jag kan inte förstå åt dig." Det här förklarade mycket för mig. Så otroligt många gånger som jag har förklarat hur tydligt som helst för folk vad vissa saker handlar om. Förklarat samma sak för samma person många gånger faktiskt. Nu förstår jag vad det handlar om. Jag förklarar, men de förstår inte. Det är ungefär som då jag frågar folk om varför de tror på en gud, för jag kan inte förstå det. Jag har fått förklarat för mig, men förstår fortfarande inte riktigt hur folk kan tro. Men vetgirige jag fortsätter fråga och är ändå öppen för att folk tror. En del jag förklarat saker för verkar bara ha vägrat lyssna ordentligt.

 

S. 104 - Byta ord.

Inte säga tolerera och acceptera, utan respektera och uppskatta. Visst låter det bättre? Istället för att säga: Jag tolererar och accepterar att du tänker annorlunda jämfört med mig så säger man att man respekterar och kan uppskatta att du tänker annorlunda jämfört med mig. Vilket annorlunda klimat och stämning det blev helt plötsligt!

S. (tappat sidnummer tyvärr) - Tystnad=medgivande.

Säger någon något du anser är kränkande, säg ifrån. Ibland vill man kanske bara strunta i saker och inte bli inblandad. Men efter föreläsningen har jag blivit mycket bättre på att säga ifrån. Jag tänker hela tiden på att om jag är tyst nu, så håller jag med. Mer än så behövs inte för mig.

 

S. 178 - Kläder?

Sedan 1930-talet har män fått vänja sig vid kvinnor i manskläder. Faktiskt. Tänk vad vi numera tar för givet att dra på oss ett par byxor och gå ut. Förr var det provocerande och uppseendeväckande. Nu tänker ingen på det. Men för män är det förbjudet att gå åt andra hållet och ha kjol på sig. De "kommer undan" med att ha kilt dock.

 

S. 179 - Ska män bestämma vad kvinnor ska ha på sig?
Varför ska bara kvinnor dölja sig för att hindra mäns åtrå? Här förstår jag inte varför inte fler män reagerar på hur DE nedvärderas. Det sägs att kvinnor inte ska ha på sig utmanande kläder för att då finns risken att hon blir våldtagen (till och med benämningen "utmanande" kläder säger detta). MEN HALLÅ! Hör ni män inte att det i sådant tal sägs att män är så svaga och inte kan kontrollera sig så att de inte kan hjälpa vad de gör om kvinnor klär sig lätt?

S. 180 - Män och kjol.

För att öka fertiliteten så ska det vara luftigt kring "grabbarna". Kjol är då egentligen helt logiskt för män att ha på sig. I många länder HAR män kjol och klänning, men det hör till vår kultur att man inte får ha det. Vår nutida kultur får jag tillägga för förr hade pojkbarn på sig kolt, ibland ända upp till puberteten.

S. 188 - Höhö-stilen.

När killar kramas måste de dunka varandra i ryggen HÅRT. Inga mjuka kramar för då kan de vara bögar. Jag gillar inte den där macho höhö-stilen jag heller. Den stilen går alltid ut på att kränka vissa personer och att bekräfta för varandra att man är en RIKTIG man. En riktig man för mig är en person som vågar gå mot höhö-stilen.

 

S. 191 - Varför är kön så viktigt?
Forskning visar att det är större skillnader mellan de inom samma kön än mellan könen. Håller med. Varför måste man veta kön? För att sätta folk i en mall? Men om personen inte passar in i mallen då? Hur gör man då? Nej, istället för att behöva tänka om så är det väl enklare att tänka från början och lära känna personen istället för att anta en massa saker bara för personens kön. Det är alltid lurigt det där med att ha kompisar av motsatt kön. Folk misstänker saker. Tror att man kanske är "ute efter" den personen, för folk av olika kön kan ju AAAALDRIG vara kompisar *ironi*

S. 194 - Normer.
Normer är till för att brytas, annars skulle världen stå helt stilla. Exakt! Inget skulle hända om alla bara följde normen och följde tänkandet som gäller nu i vår tid. Hade det inte funnits normbrytare och nytänkare så hade vi inte haft de saker vi nu tar för givna (internet, telefoner, datorer, mediciner, tv, bilar och så vidare) och vi hade inte heller haft kvinnlig rösträtt. Troligtvis hade homosexualitet fortfarande haft stämpeln sjukdom i Sverige om inte någon tänkt nytt. Det var först på 1970-talet som det togs bort som sjukdom, så det var väl på tiden i alla fall.

 

S. 227 - Bråttom bråttom.

Varför har vi så bråttom med att tvinga in pojkar och flickor i respektive könsroll? Det undrar jag med. Många tar reda på kön när de är gravida för att kunna inreda barnrummet "rätt" och skaffa "rätt" färg på kläder och "rätt" leksaker. Släkt vill veta så att de ska kunna köpa "rätt" present. När barnet sedan är fött är det rosa rosa rosa på flickor, gärna med rosett eller hårband i icke-existerande hår, medan pojkar har mörka murriga färger och inte ens får komma i närheten av någon rosett. Vad är folk rädda för? Vad gör det om folk ser "fel" kön på barnet? Bebisen bryr sig verkligen inte, det kan jag lova.

S. 236 - Skillnader i att bryta könsrollen.

Eftersom manlighet anses vara starkare och till mer nytta i samhället premieras det. Det är inte lika lätt att bryta mot könsrollen som man. Många män tror att kvinnor vill ha "riktiga" män. Ja, så är det det där igen då. Själv tycker jag att en "riktig" man är den som är sig själv. Just på det området är det faktiskt mer öppet för kvinnor. Vi har haft byxor på oss i många år nu. Alla har vant sig vid det som från början var riktigt uppseendeväckande.

 

Läs denna bok! Den kan öppna ögonen på de flesta, tror jag!