Igår var hela lilla familjen till Karlstad. Vi skulle passa på att handla efter att jag gjort en grej. Ni kanske läste om att jag på Arvikamässan nappat på en förundersökning inför laserbehandling av synfel... Det var den jag var på igår. Kan säga att undersökningen var grundlig. Vi gick genom historik, sjukdomar, mediciner och så vidare. Sedan gjordes ett syntest. Jag fick även testa vilket som är mitt dominanta öga. Detta visste jag inget om sedan tidigare och det var riktigt skoj! Nu ska jag försöka komma ihåg att göra detta test på alla jag känner...hehe...

 

Att mäta ögontryck var lite obehagligt. Det "puffade" en stark vind rakt mot ögat. Första gången hoppade jag till för jag visste inte vad som skulle hända. Andra gången hoppade jag till IGEN. Det trodde jag inte eftersom jag var beredd. Men jag har bra reflexer! Trycket var bra! Efter det gick vi till ett annat rum till en annan maskin där min hornhinnas tjocklek mättes. Det var inga svårigheter. Jag skulle bara stirra på en röd lampa och inte blinka. Fast när optikern sa: "Nu får du inte blinka", vad tänker man på då? Jo, att blinka förstås. Min hornhinnas tjocklek var mycket gynnsam för laser. Fin och tjock!

 

Slutresultatet? Jag är en lämplig kandidat för FS-Lasik. Känns så skönt att ha fått svar på det! Jag har länge undrat om det skulle funka för mig. Men jag kan inte boka någon tid för laserbehandlingen. Ekonomin sätter stopp. Så jag hoppas att det ska ljusna framöver, för vilken dröm det vore att vakna på morgonen och SE. Ni som gör det, ta det inte för givet! Uppskatta ert seende!

 

Efter undersökningen mötte Connor och Robin upp med mig. Connor var jättetrött då han gått upp tidigt på morgonen så det blev ingen stillsam matstund när vi åt på en pizzeria i centrum. Förutom efter en stund, för då somnade han vid bordet. En kvinna kom fram och pratade med oss och sa att hon förstod för hon hade själv tre barn, som numera var vuxna. Härligt med folk som förstår!

 

Connor var dock riktigt glad lite senare då han och jag lekte kurragömma bland kläderna på Coop Forum, Bergvik. Jag gömde mig och trodde att jag inte syntes, men Connor är liten så han kunde gå under klädsnurrorna och skrämde nästan vettet ur mig när jag förväntade mig att han skulle komma runt hörnet och han kom fram under istället. Det tyckte han var riktigt roligt den lilla busungen. Att skrämma mamma på det viset...hehe...