Nu har det varit tyst här ett tag, men inte så länge som jag trodde. Igår var jag nämligen och fick laserbehandling på ögonen för att bli kvitt mina synfel (närsynthet och astigmatism) och jag trodde att det skulle ta längre tid att hämta mig än så här. Men nu sitter jag här, i alla fall för en kort stund.

 

Igår strax före 11 var jag till Memira i Karlstad. Först fick jag en genomgång av de droppar jag ska ta i en veckas tid och även lite om skötsel efter behandling. Därefter undersökte en ögonläkare mina ögon och sedan fick jag sätta på mig något liknande en duschmössa. Vill du ha något lugnande, undrade läkaren, JA tack, svarade jag väldigt ivrigt. Köra in grejer i ögonen på mig utan lugnande liksom, skulle inte tro det. En sköterska tvättade runt ögonen på mig och så fick jag lägga mig på en brits.

 

Jag har otroligt starka reflexer och känsliga ögon så förberedelserna var jobbigare än själva behandlingen. Förberedelserna bestod i att de gav bedövning i form av ögondroppar och sedan satte de i "ögonöppnare" så jag inte skulle blinka. På höger öga var det bara obehagligt, men på vänster gjorde det ont. Mycket på grund av mina reflexer då som gjorde att jag knep ihop ögonen så hårt (inte medvetet). Ni kan föreställa er att det tog över 2 timmar första gången jag skulle sätta i en kontaktlins på mig själv och förstå lite vilka reflexer det handlar om.

 

De tog ett öga i taget och då ögonöppnaren satt på plats (i ett öga medan det andra var tejpat) så sköljdes ögat med ganska mycket vatten. Jag kan inte ens titta under vatten och har, som sagt, väldigt känsliga ögon så det var väldigt obehagligt. Något de flesta egentligen klarar av utan problem och besvär. Sedan tryckte läkaren något mot ögat riktigt riktigt hårt så det svartnade. Därefter sattes lasern igång och var väl inte ens igång en halv minut per öga. Det kunde lukta bränt hade de varnat om, men det kände jag inte för vid det laget hade min näsa täppt igen (något som alltid sker då mina ögon utsätts för något).

 

Så var det klart och jag fick sätta mig upp och de frågade vad klockan på väggen visade och jag såg tydligt vad den visade. När jag kom in hade jag inte ens sett en klocka. Helt otroligt! Ögonen var rätt dimmiga förstås. Fick vila en halvtimme i ett vilorum där det spelades lite låg musik (Within Temptation på radion till och med, helt perfekt för mig). Sedan hämtade Robin upp mig och syrran (som varit på stan och fick hjälpa mig att hitta tillbaka till tågstationen där vi skulle hämtas).

 

Då började det bli kämpigt. Föreställ er att någon sätter hackad lök precis under ögonen på er och att ni inte under några omständigheter kan ta bort det. Ögonen rann väldigt mycket och sved otroligt. Ungefär halvvägs hem fick Robin stanna på en parkeringsplats för att ge mig bedövningsdroppar för det var hemskt att sitta i en bil samtidigt som ögonen var sådana. När vi kommit hem satte jag mig i sovrummet där allt var fördraget och mörkt och då kändes det bättre. Efter de första tre timmarna så släppte svidandet och ögonen slutade rinna. De första tre timmarna undrade jag vad jag gett mig in på och hur jag skulle stå ut, men det var för att jag inte visste när det skulle ge sig. Sedan när det gav sig tyckte jag att det absolut var värt det!

 

På kvällen satt jag och såg på tv. Natten var inte bekväm och det var lite sömn för de första två nätterna måste jag ha som två sköldar fasttejpade framför ögonen. Idag var jag på första efterkontrollen och allt såg bra ut. Och nu kan jag sitta vid datorn. Det är som en dimma framför ögonen, men synen är bra. På synkontrollen idag klarade jag till och med nivån som piloter måste klara för att få flyga.

 

Så nu fortsätter jag med mina droppar och att ta det lite lugnt, så går det framåt dag för dag.