Ett ungt par flyttar in i en lägenhet och allt verkar perfekt. När kvinnan blir gravid så är lyckan gjord, men ganska snart märks att något konstigt är på gång.

 

Jag tyckte att det var på tiden att jag såg denna klassiker. Det är en sådan film man helst ska se. Dock så känner jag, efter att ha sett den, att det absolut räcker med en enda gång. Filmen är väldigt lång och ger en krypande känsla. Jag känner för Rosemary och det hemska hon går genom. Stilen är väldigt sent 60-tal, men den känns ändå inte så daterad. Är väl mest beteendet mellan paret som visar att det inte är modernt.

 

Scenen när *STORSPOILER* Rosemary blivit drogad och blir utnyttjad är riktigt hemsk. Och jag blir så arg på hennes man för att han låter en sekt utnyttja henne på det viset bara för att de genom besvärjelser ska göra hans icke-existerande karriär som skådespelare framgångsrik istället. Det måste vara höjden av egoism. "Ja, men du var ju bara tvungen att bära barnet (som gjorde att du nästan dog och ja, just det... det var djävulen som var pappa) och föda det och sedan kan vi strunta i det, flytta nånstans och bli lyckliga". WHAT? Vad är det för sjukt resonemang?

 

Jag tycker absolut att man ska se denna film en gång. Man får vara beredd på att den är lång. Jag tyckte i och för sig inte att den kändes så lång, men min sambo tyckte den var ganska dryg.