Connor har börjat säga tack utan att man behöver säga till honom nu. Det började så plötsligt så man blir fortfarande lite tagen av att han gör det. Så härligt! Han gör det inte hela tiden, men oftast och han lägger alltid till namnet eller titeln på personen också. Som när min moster lade upp lite mer äppelbitar till honom: "Tack Sylla" (hon heter Sylvia), när hans mormor hjälpte honom att få igång tv:n: "Tack mormor" eller när jag erbjöd honom några Cheez Heartz idag: "Tack mamma". Jag blir lika rörd varje gång!