Sett dokumentären Bully

Äntligen fick jag se denna dokumentär som jag skrev om redan HÄR.
 
I denna dokumentär får vi följa flera barn och ungdomar i deras liv där de får utstå hån och mobbing. Vi får även följa deras familjer och familjer till andra barn och ungdomar som tagit livet av sig på grund av mobbing. Vi får följa deras kamp mot mobbing.
 
Denna dokumentär engagerar verkligen! Jag blir både arg och ledsen och skulle bara vilja skaka om några av personerna som är med. Jag förstår inte hur en människa kan anse sig ha rätt att utsätta andra människor för sådant. Och de som står tyst vid sidan av... När det gäller andra elever så är de nog rädda för att själva bli utsatta, men de vuxna??? Jag förstår inte vad de vuxna har för ursäkt. De verkar inte engagera sig på riktigt utan ger bara en massa tomma löften.
 
I en del fall till och med DELTAR de vuxna i mobbingen. En tjej som heter Kelby berättar om när en lärare skulle prata inför klassen och började med "Pojkar, flickor, *paus*, Kelby". Vad är det för beteende? Självklart beter sig eleverna svinigt när till och med de vuxna gör det. De vuxna ska sätta exempel och vara bra förebilder. De ska inte ge sig in i och delta i detta låga beteende!
 
En rektor tvingar en kille att skaka hand med sin mobbare för att det ska "vara över". Det syns att mobbaren inte menar ursäkten och den mobbade vill inte ta honom i hand, men tvingas göra det. Ska man tvingas mottaga en oärlig ursäkt?
 
En mobbad tjej fick en dag nog på skolbussen när elever hackade på henne som vanligt. Hon drog fram en pistol som hon snott av sin mamma. Inga skott avfyrades. Hon fick spendera tid på en ungdomsvårdsanstalt och genomgå en rättegång för kidnappning av X individer på bussen, där hon frikändes. Mobbarna gjordes inget åt. Vuxna personer sa till och med att ingen mobbing kan få en att göra något sådant hemskt. Visst så var hennes metod hemsk, men hon var frustrerad och hade verkligen fått nog av den dagliga terrorn. Det gjordes inget åt mobbarna!
 
"Kids will be kids, boys will be boys" är ett återkommande mantra från skolpersonal i dokumentären. Som att det ska försvara att skolorna inte reagerat och agerat hårdare mot mobbingen. Till exempel: Dagen efter att Tyler begått självmord genom hängning så kom det elever till skolan med snaror kring halsen, för att håna. Det gjordes inget åt det!
 
Ofta så skuldbeläggs offret. "Ja, men hen är lite udda/konstig/asocial så det är ingen överraskning". Vad i...?? Man ska kunna vara sig själv och VÅGA vara sig själv utan att det ska finnas folk som anser sig ha rätt att trycka ner en! Skolorna ska vara trygga och det är skolans uppgift att se till detta. Skolan är ett lärosäte, men hur mycket lär sig en elev som ständigt oroar sig för vad som ska hända nästa rast eller nästa idrottstimme?
 
När ett barns föräldrar ifrågasätter hur deras son blir trakasserad på skolbussen så kontrar rektorn med att hon minsann åkt med den bussen och att barnen var goda som guld. Vad tror hon? Självklart sköter de sig om någon håller koll på dem. Busschauffören ingriper aldrig, stannar aldrig bussen. Jag minns när jag åkte skolbuss. Var det någon som misskötte sig så stannade chauffören bussen och sa till. Bussen åkte inte vidare förrän det var lugnt. Varför kan de inte göra det? Om de är rädda för vad eleverna kan tänkas göra mot chauffören om den lägger sig i, då borde de väl ändå fatta att det är fel någonstans??
 
Tycker alla ska se denna dokumentär! Kolla även in: Stand for the silent.
 

Kommentera här: