Min chans att "normalisera" det ovanliga

Barn ställer frågor. Många frågor. Häromdagen var vi i en lekpark och där frågade några barn mig om mitt barn var en pojke eller en flicka. Jag svarade pojke och att han heter Connor. Frågan efter det var: Varför har han Hello Kitty-keps? Jag svarade: Han gillar Hello Kitty. Barnens reaktion var bara ett konstaterande: Aha.
 
Ja, det kanske inte är så vanligt att pojkar gillar Hello Kitty. Det kanske inte är så vanligt att pojkar FÅR gilla Hello Kitty. Barn med sina frågor kan ändå vara ärligt nyfikna och undrande, speciellt om de inte är vana vid något. Att bara svara så som jag gjorde är min chans att "normalisera" det ovanliga. Att visa att man kan gilla precis vad man vill och att det är helt ok.
 
Jag ser rött när jag får höra saker som till exempel det syrran berättade om sitt senaste besök i en leksaksaffär när en pappa sa till sitt barn: "Det där är prinsessgrejer och du är pojke." Varför vill folk begränsa sina barn och varför är det beteendet mer knutet till pojkar än till flickor? Om flickor leker med "pojkiga" saker så är de "pojkflickor". Och folk är (oftast) helt ok med det. Men om en pojke leker med "flickiga" saker... Då drar folk genast åt sig öronen. Huh och fy, det får de ju inte göra. De är ju POJKAR. Förstår inte ni som beter er på detta vis att ni genom det beteendet nedvärderar flickor, kvinnor, femininitet, saker som anses "tjejiga" och så vidare?
 
Allt som kopplas ihop med det kvinnliga könet anses som lägre och sämre än det som kopplas ihop med det manliga könet. Varför?? Sluta upp med de dumheterna och låt ditt barn välja! Är din son nyfiken på prinsessgrejer så låt honom kolla, upptäcka och leka. Det skadar honom INTE!

Kommentera här: