Min relation till Disney
Jag gillade inte de klassiska Disney-filmerna som barn (de tecknade). En av orsakerna var att de sjöng hela tiden och det störde mig så jag kollade aldrig på en hel film. Men så kom jag att tänka på att jag numera gillar musikaler (och har gjort i x antal år). Hur går det ihop? Sedan kom jag på att när jag var barn så var det Betamax och VHS som gällde. Och på dem fanns inga val. De var dubbade till svenska och då var även sången på svenska.
Troligtvis var det just sången på svenska som störde mig, eftersom jag tidigt var mer förtjust i artister som sjöng på engelska. Så jag har sett en del Disney-filmer som vuxen och då på engelska. Men uppenbarligen var det inte det enda som jag ogillade för jag tycker verkligen inte om dem som vuxen heller.
Överlag var jag inte stormförtjust i tecknat när jag växte upp. Här nedan följer ett urval av de serier jag växte upp med. Många härliga minnen från dessa!
Skönheten och odjuret, Bröderna Cartwright, Dallas, Eerie Indiana, En röst i natten, Falcon Crest, Alien Nation, Anne på Grönkulla, Highlander, Krutrök, Lilla huset på prärien, Familjen Macahans, Hulken.
MacGyver, The Girl From Tomorrow, The Twilight Zone, V, Miami Vice, Narnia, Nord och Syd, Something is out there, Tales from the crypt, Farligt uppdrag.
Och jag som trodde du hade ändrat uppfattning =(
De som är så fina. Wall-E speciellt, där de knappt säger nått.