Kommentarer:
Jag tycker, precis som du, att folk gör väl som de själva vill angående med det där med att ta reda på kön, det behöver ju inte alls vara så att det är så viktigt vad det blir för nåt man kan ju vara nyfiken ändå.
Vi tog reda på det, vi hade möjligheten att göra det och vi skulle ju ändå få reda på det. Eftersom vi är rätt otåliga och nyfikna båda två så ville vi veta. Sen var inte "resultatet" det viktiga. Vi hade blivit precis lika glada för en flicka som för en pojke och hade det varit så att det inte hade gått att se så hade det inte gjort nåt det heller. Sen om det visar sig vara så att barnmorskan hade fel så är inte det nåt vi blir besvikna över heller. Det viktigaste var och är att vårt barn mår bra och utvecklas som det ska, det andra är bara kul att veta men mer som en parentes liksom.
Visst finns det väl de som det är en stor grej för, men vad jag har märkt så är de flesta bara nyfikna och könet är inte det som spelar roll egentligen. Att fler kollar upp beror nog snarare på att vi lever i en värld som går allt snabbare, vi är vana att få reda på saker snabbt och kan man ta reda på saker så vill många det. Det är ju iofs trist det med, men en helt annan fråga egentligen. :)
Angående alla trista skämt i filmen om att fäder skulle vara dåliga på att ta hand om sina barn beror nog på att USA är ett av de mest "maskulina" västerländska länderna, Sverige är i sin tur ett av de mest "feminina" länderna i hela världen. Det är termer som användes i en kurs i Interkultur som jag läste på KAU, och deras namn får kurslitteraturens författare stå för (det var en intressant kurs för övrigt, öppnade mina ögon mycket för hur man ser på andra kulturer även om jag själv anser mig väldigt öppen). Det innebär i stora drag att USA är en "machokultur", män ska vara maskulina och kvinnor feminina, i många familjer är det pappan som jobbar och mamman är hemmafru och blir det trots att hon gjort sig en bra karriär innan barnen kom, medan det i Sverige är mer tillåtet med att pappan är föräldraledig och att han leker med sina barn och att kvinnan jobbbar vidare "trots" sin familj. Självklart finns ju undantag, fördomar finns ju här med men det är mer allmänt accepterat iaf.
Sen så är det ju en film och filmer brukar ju dra ytterligheter till sin spets, speciellt om det är en komedi. Därför kan man som svensk sitta och störa sig väldigt mycket på det stereotypa som framställs i amerikanska filmer. Vi svenskar vill dessutom gärna ofta tro att vi är lika amerikanerna, för vi ser dem på TV och film och känner igen så mycket. Amerikanerna däremot brukar oftast inte känna igen sig speciellt mycket i oss svenskar, det är iaf vad jag har hört sägas. Så klart finns ju alltid undantag. Men att vi ser oss som lika dem trots att vi egentligen är motpoler på vissa punkter kan göra så att amerikanska filmer, speciellt relationskomedier, känns ganska förlegade i sina skämt. :)
Ja, det blev långt detta, men när jag börjar skriva så kan jag knappt sluta. Om du nån gång vill läsa nåt mer igen så är iaf Interkultur en kurs jag rekommenderar. :) Länk om du är nyfiken: http://www.kau.se/utbildning/kurser/IKGA1A/interkultur-i
Nej, det där med att inreda barnrummet i en viss färg förstår inte jag heller. I lägenheten vi ska flytta in i är det en jätteful rosa tapet med hjärtbård i extrarummet som så småningom ska bli barnrum. Den tapeten vill vi ha bort och det har vi velat sen innan vi visste vad vårat barn hade för kön, och anledningen till det är att vi tycker att den är gräslig. Men om vårat barn om några år själv vill ha en sån tapet så är ju det en annan sak, gillar han rosa och hjärtan så gör ju inte det oss nåt, huvudsaken är ju att han trivs med sitt rum. Fast så länge våran smak råder så får den tapeten isf vänta. ;)
Man lägger oftast märke till sånt man stör sig på, så är det bara. Under december kändes det till exempel som om majoriteten av mina facebookvänner var rasistiska, men när jag tänkte efter så var det bara några få som hördes väldigt mycket och dessutom så hade jag lika många som argumenterade på "andra sidan" också.
Vi ska i alla fall försöka göra allt för att vårat barn får bli den individ han är. Så är jag och mina syskon uppfostrade, mamma har alltid varit en som uppmuntrat oss att göra det vi vill och inte fokusera på vilket kön vi har. Vi är inte ens döpta som barn, utan det var nåt mina föräldrar tyckte vi kunde göra som vuxna om vi ville det då. Sebs föräldrar tänkte på samma sätt där så vi har båda det med oss från våran barndom, vilket underlättar nu när vi snart ska börja uppfostra vårat eget barn. :)
Män med förhud är äckliga enligt kvinnorna i Sex and the city.
Trodde jag skulle få spunk av det avsnittet. Who cares! Den är ju där av en anledning. Kvinnor är trötta på att män vill göra om kvinnorna men sedan gör vi exakt samma sak?