En dokumentär om en festival vid Ängsbacka, utanför Molkom. En alternativ festival där deltagare placeras i slumpvisa "sharing groups".

 

Är detta verkligen en dokumentär? Jag är inte riktigt säker. Den känns overklig. Som jag skrivit tidigare så får folk tro det de vill, men jag har problem med en sak. Det är barn med på festivalen. De deltar inte i kurserna och någon workshop (vad jag kan se), men det är ändå flera stycken som har barn med sig. Jag tycker samma sak ska gälla på denna festival som på andra. Åldersgräns! Det är ingen familjefest direkt utan folk är där för att delta i workshops där de sitter i svetthydda, kramar träd, går över glödande kol, lär sig tantrism och så vidare.

 

För mig som inte tror på sådant som de håller på med i filmen är det intressant att se hur folk resonerar. Det är med en kille från Australien och han ska föreställa "skeptikern". Jag gillar honom, för han säger det han menar. Även när han faktiskt gillar något som de gör på festivalen så säger han det, så i mina ögon är han ändå mest öppen av dem alla. Han kan säga både ja och nej.

 

En kvinna tycker jag blir nedtryckt av några av deltagarna. Jag blir ganska paff när de ska göra en försvarsövning och en stor man springer med full kraft och fart rakt in i henne så att hon smäller hårt i marken. Lite senare görs samma övning med en man och då når "anfallaren" inte ens fram till mannen. Försvarstekniken påstods bestå i att personen som blev anfallen "tryckte" ut sin energi som skulle träffa anfallaren så han inte kunde nå fram. De påstod att kvinnan var svag och såg sig själv som offer och att det var därför hon inte klarade av övningen och att det var "nyttigt" för henne att lära sig det. För mig såg det bara ut som ren mobbing där en person slog ner en annan.

Det är med en svensk skådespelerska också. När hon kommer till festivalen så säger hon att hon är sen för att hon sjungit på ett lesbiskt bröllop. Uhm... varför påpeka att det var just ett lesbiskt bröllop? Bröllop som bröllop i mina ögon. Spelar ingen roll om det är samkönat eller folk av olika kön. När man påpekar sådana saker så blir det ännu mer "vi och dem"-känsla, anser jag och därför tycker jag att det är onödigt.

 

Jag upprepar än en gång att folk får tro på vad de vill, men när de börjar skada andra så reagerar jag. Som jag nämnde i början så är jag osäker på om detta är en riktig dokumentär, men den framställs i alla fall på det viset.

 

Förresten så är översättningen av filmtiteln fel. Den heter Three miles north of Molkom vilket inte alls blir tre mil. En petitess egentligen.