Caitlin skriver självbiografiskt och använder sitt eget liv som exempel. Detta är blandat med tankar och åsikter kring feminism och populärkultur. Glimten i ögat finns där så ibland är boken roande att läsa. Igenkännandet finns där så ibland sitter jag och nickar. Fram tills mer än halva boken är läst så är den riktigt bra, men sedan börjar den tyvärr spreta lite. Det känns som att den röda tråden tappas lite mot slutet och det är synd. Rekommenderar ändå denna bok, för trots "spretet" mot slutet så håller den riktigt bra! Vore kul om fler kunde lära sig vad feminism är också och byta bort den gamla dammiga stereotypen som de håller så kär.

 

Det kändes som att läsa en riktigt lång blogg för det är skrivet/översatt på ett "pratsätt", och då menar jag en blogg med substans.

 

Några saker jag gillade/tänkte på mest:

 

• Folk har totalt vrängt fel på vad PK (politisk korrekt) står för. Det står enbart för en överenskommelse över ett hövligt språkbruk. Jag har själv märkt att folk slänger PK runt sig. När Disney bestämde sig för att klippa bort en kort scen i sin julfilm så var folk direkt där och påstod att det var "PK-morsor" som klagat (och klagar på allt) som tagit bort "nöjet" för "vanligt folk", när det hela tiden var företaget Disney som tagit detta beslut för att uppdatera sig.

 

• Feminism är inte att vara på ett visst sätt utan om friheten att få vara som man väljer. Här har "båda sidor" missuppfattat en del. De som är emot feminism tror att alla feminister är stöpta i en viss form och sedan finns även en del feminister som tycker att man är "mindre" feminist om man är/inte är på ett visst vis. Kan inte säga det bättre än Caitlin. Det handlar om friheten att få vara som man väljer!

• Genom hela boken använder sig författaren av begreppet kvinnskligheten (istället för mänskligheten). Det tycker jag passar in bra!

• Trenden med att kvinnor ska vara helrakade och att hår är äckligt. En trend som författaren menar kommer från en viss filmindustri och att det (efter internets intåg i allas hem) mer lättillgängliga materialet ger en skev bild. När författaren sökt själv efter filmer så har hon kunnat hitta det mesta, även fast en viss standard var mest vanlig, men det hon verkligen saknar som hon inte kunnat hitta i någon sådan film är åtrå. Passion. Vilken bild ger det dagens ungdomar, undrar hon.

• Vad skulle Freddie göra? Caitlin och hennes närmsta syster brukade säga (kanske fortfarande säger): Vad skulle Freddie göra, i en del situationer och menar Freddie Mercury. Vilken skoj grej!

• Författaren tar upp frågan om varför kvinnor inte "lyckats" bättre i och med att kvinnlig rösträtt funnits sedan länge nu (i alla fall i författarens hemland) och hon skriver om att det handlar om mönster. Är man nedtryckt så måste man först göra sig fri. När man blir fri så måste man bearbeta: Vad var det som hände, är jag ok, vad gör vi nu? Och sedan kan man börja GÖRA. Vilket inte är det lättaste det heller eftersom samhället kanske är kvar i samma gamla hjulspår. Intressant! Det är självklart i mina ögon att om folk i långa tider blivit nedtrycka, sagda att de inte kan, behandlade som mindre vetande och mindre värda och så vidare faktiskt har en hel del att kämpa emot.

•Tron på livet efter detta tar ju helt udden av livet här och nu. Jag har inget emot folk som tror på ett liv efter detta för var och en väljer sin egen tro (förhoppningsvis). Men denna mening stämmer väl in på hur jag känner personligen. Jag försöker leva för fullt här och nu eftersom jag tror att detta är enda livet jag får.