Uppleva för att tro - Tro för att uppleva

Ja, vilka cirkelargument det kan bli. Jag är en sådan person som vill uppleva saker för att tro på dem. (Nu finns undantag som till exempel saker som någon annan kollat upp och det finns objektiva bevis och källor för. Man behöver inte uppleva precis allt för att veta att det finns. Exempel: Jag har aldrig sett en vild giraff, men jag vet att de finns för att det är bevisat.)
 
Men cirkelargumenten i rubriken uppstår oftast då det "övernaturliga" kommer upp. Jag är helt ok med att andra tror på vad de än vill tro på, men när de har attityden om att deras tro är "bäst" eller "rätt" och de försöker övertyga mig om att tycka som dem så blir jag irriterad. Jag respekterar deras tro och då vill jag behandlas på samma vis. En del kan detta, men en del inte och det är dessa personer som kommer med sista argumentet i rubriken.
 
När jag säger att jag inte upplevt något och därför inte tror på det så säger de "Ja, men du måste ju tro för att kunna uppleva det för annars är du "stängd"." Och där klarar de sig undan allt som alla andra behöver göra för att verifiera sina teorier. För hur man än argumenterar efter det påståendet så är man bara "stängd" och det är därför man inte tror. Så en del personer funkar det nog inte att diskutera sådant med. Jag blir bara så arg när det finns folk som tjänar pengar på stackare som förlorat en kär familjemedlem och vill ha någon form av sista kontakt med denna, så det är därför jag inte kan låta bli att ge mig in i sådana diskussioner. Jag vill inte att någon ska bli lurad.
 
(Och för att förtydliga, jag menar inte att de som tror på det "övernaturliga" är lurade utan jag menar att det finns en del som kallar sig för "medium" som lurar folk. De är duktiga på att tyda folks kropps- och ansiktsspråk och de ställer en del subtila frågor och berättar sedan lite svävande om saker tills de träffar rätt. Det kan till och med jag göra.)
 
Förresten så har även jag "upplevt" saker, men allt har gått att förklara på rationella sätt. Till exempel det med att se personer i ögonvrån och sedan vända sig dit och de är borta. Det säger en del är "andar" eller "spöken", men det finns en funktion i hjärnan som kallas för kategorisk perception och dessa figurer man kan se kan vara ett resultat av detta. Vi läste en del om detta då vi gick genom den kognitiva psykologin när jag läste psykologi på universitetet. Hjärnan är fascinerande (och skrämmande)!

Kommentarer:

1 Linda aka Javamorsan:

Alla tror eller inte tror precis som dom vill.

Problemet fast omvänt är nog bra mkt större för oss som faktiskt tror på vissa saker. Att ALLTID få höra att man är dum i huvudet och naiv för att man själv upplevt och/eller sett saker är i längden väldigt frustrerande.

Kan säga att vissa saker vi upplevt i vår familj kan man inte förklara vetenskapligt hur mkt man än vill. Så är det bara. Om jag hade trott på dessa saker utan att mina upplevelser? Nja tveksamt men samtidigt har jag vart väldigt öppen för vissa saker så länge jag kan minnas.

Tycker inte du skall ta åt dig av vad andra tycker. Det finns inom en eller så finns det inte. Så är det nog bara och det går inte att tvinga någon att tro på något.

Svar: Nej, jag förstår att det är störande åt andra hållet också. Men eftersom jag aldrig gör eller säger något elakt eller taskigt mot de som tror så undrar jag varför jag inte kan få samma behandling. Vid flera diskussioner så har jag helt uteslutits ur samtalet eftersom min syn inte följt de andras syn. Jag är öppen för och intresserad av att höra hur andra tänker och tycker, men det verkar aldrig gå två vägar :-/
Highlandertess

Kommentera här: