En gång strax innan vi blev sjuka så blev Connor väldigt tyst och gömde sig i ett hörn av vårt sovrum. Jag smög fram emot honom för att se vad han gjorde. Han upptäckte mig och viftade medan han sa: "Bort mamma". Runt munnen hade han FULLT med choklad. Det visade sig att han lyckats få tag på en Marabou-rulle från skåpet och satt och klämde i sig bit på bit...hehe... Ja, det där har han inte ärvt från mig i alla fall. Jag var inte så glad i godis ens som barn.

 

Eftersom choklad är en vanlig Alla hjärtans dag-present så vill jag med detta inlägg önska er alla en riktigt glad Alla hjärtans dag!