Jean Valjean har avtjänat sitt brott med straffarbete, men är fortfarande stämplad som en farlig man. Efter en oväntad vändning i hans liv bestämmer han sig för att göra om sig själv från grunden och leva ett annat liv. Något han inte förväntat sig är att polisen Javert gjort det till sin livsmission att hitta Jean.

 

Jag har sett filmen Les Misérables med Liam Neeson så jag känner till historien, men har inte sett musikalen förut. Det blev verkligen som att se en ny film. Det är en väldigt känslosam film som visar på brutalitet, smuts och ondska. Realistiskt nog så är karaktärerna inte ett dugg "snyggfixade" utan det är gula och gröna tänder, smutsiga ansikten och kroppar och skådespelarna ger sig hän.

 

Speciellt imponerar Anne Hathaway som Fantine! Hela hennes historia från början till slut är nog det som engagerar mig allra mest i filmen. När hon sjunger I dreamed a dream så får jag en klump i halsen för något i framförandet är så otroligt äkta. När hon STORSPOILER ligger på sin dödsbädd och oroar sig för sitt barn som hon älskar så mycket och som hon varit tvungen att lämna för att få ihop pengar till deras överlevnad så är det väldigt gripande.

 

Jag gillar Amanda Seyfried, men här tycker jag tyvärr hon fått fel roll. Cosette är en väldigt tråkig karaktär. Man får knappt veta något alls om henne i musikalen (i filmen vet man lite mer). Amanda är även lite för gammal för denna roll. Hon är 27 år och ska i musikalen föreställa 18 år. Det är dags för henne att få mer mogna roller.

 

Hugh Jackman imponerar som vanligt. Dock så tycker jag hans röst höll bättre i Oklahoma, men det är två vitt skilda typer av sång mellan den och Les Misérables så skillnaden är ändå inte så förvånande. Jag blev förvånad att Russell Crowe kunde sjunga. Det hade jag ingen aning om. Tyvärr har han dock samma stenansikte som i alla andra filmer jag sett honom.

 

Jag blev ganska paff över att se Helena Bonham Carter i musikalen, men jag blev väldigt paff över att se Sacha Baron Cohen i den också. Jag är inte så glad i den mannen och som jag skrivit om tidigare är jag förskräckt över att han ska spela Freddie Mercury framöver. Jag har hela tiden hoppats (och hoppas fortfarande) på att han ska dra sig ur. Efter hans "meritlista" så har jag svårt att tänka mig honom som något annat än en parodi på Freddie. I en del filmer som handlar om artister så sjunger skådespelarna själva, men den tanken hoppas jag de slagit ur hågen när det gäller Freddie. De har nog med problem med att få 1.91 meter långa och smala Sacha med långsmalt ansikte att passera som den 1.77 meter långa och vältränade Freddie med kraftiga käkben.

 

I slutet av filmen rinner tårarna. Då är det riktigt gripande. Ljudet när Javert STORSPOILER tar sitt liv känns lite överdrivet så där skvatt jag till och kom av mig en kort stund, men när det återgick till den andra historien så hittade jag tillbaka. Om man inte gillar musikaler där de sjunger hela tiden så är detta kanske inte en film att se, utan då kan jag rekommendera filmen med Liam Neeson istället. Men har man inget emot sång så rekommenderar jag även denna varmt!