Ångest

Förr i mitt liv har det hänt att jag varit orolig och nervös någon gång, men överlag har jag haft ett väldigt starkt psyke. Jag har varit "klippan". Därför undrade jag väldigt var det var jag upplevde en natt ett par nätter efter att min moster gått bort. Jag skulle sova, men plötsligt kändes det som att hjärtat skulle sluta slå, jag fick svårt att andas och drabbades av yrsel. Direkt på det fick jag ett adrenalinpåslag som hette duga. Sedan den gången har detta inträffat flera gånger. Oftast kvällar och nätter, någon enstaka gång på dagen. Jag har pratat med familjen om det och idag pratade jag med en kompis. Hon beskrev symtomen för ångest och det var en klockren beskrivning på hur jag känt. Förstår verkligen varför detta drabbat mig nu. Det är första gången som en närstående person som jag haft väldigt tät och nära kontakt med har gått bort.
 
När jag pluggade psykologi så läste vi inte så ingående om just ångest så jag har kollat upp lite mer nu istället. Symtomen stämmer verkligen till punkt och pricka och redan innan jag visste om detta så har jag uppenbarligen börjat bearbeta ångesten. Där det står tips om vad man kan göra så har jag använt mig av att prata med andra om det, motionera, vara kvar i ångesten och nu som sista grej så skriver jag av mig. Konstigt att man kan känna en mental sak så otroligt fysiskt. Jag har som sagt aldrig varit med om denna känsla tidigare. Visst har man pratat på att man känt ångest att börja skolan igen efter sommarlovet, att sommaren redan är slut, ångest över att man måste göra en viss sak och liknande. Men det är verkligen INGET jämfört med riktig ångest.
 
Söt skata utanför vårt fönster.

Kommentera här: