En tjej från småstaden möter killen från storstaden då de båda söker efter sin dröm i Hollywood.

 

Jag hade en känsla redan från början att det inte var en film för mig med tanke på att de sjunger material från andra artister/band. Jag gillar nämligen inte Moulin Rouge på grund av att jag tycker de vinner "billiga" poäng på att använda hits som de flesta hört. Igenkänningsfaktorn kan faktiskt bidra till att skapa en trygg och mysig känsla och jag tror därför att Moulin Rouge är överskattad just på grund av detta.

 

Tillbaka till Rock of ages då... Fullt med kända låtar, men de framförs "tråkigt". Det är inget liv i musiken. Dessutom är det mesta mainstream rock, vilket tyder på att de var ute efter just låtar som många känner igen så att det kan tilltala en bred publik. Samma knep som Moulin Rouge det vill säga. Någon scen i filmen är lite rolig, medan andra mest är pinsamma. Russell Brand och Alec Baldwin är dock underbara! Russell visar än en gång att han kan sjunga så jag viftar fortfarande på min flagga för Russell som Freddie Mercury istället för Sacha. Helst vill jag inte att de gör en film om Freddie alls, men om de nu måste göra det så viftar jag för Russell som sagt.

 

Handlingen i denna film är så förutsägbar och tråkig. Den lyfter aldrig. Jag tror att man nog kan gilla den om man gillar Moulin Rouge, men för mig var detta inget att se. Jag saknade en hel del rock i den också, men samtidigt är jag glad att de inte hade med någon låt från mina favoritrockare. Njo... de hade med I love rock'n'roll med Joan Jett förstås, men den har redan blivit "kapad" tidigare tyvärr.