En ung advokat reser till en liten by för att reda ut ett dödsbo efter en nyligen avliden änka. Väl på plats märker han att något mystiskt håller ett hårt tag om byn, vilket lett till att många barn dött genom åren.

 

Jag hade för höga förväntningar på denna film tyvärr. Hade sett en teaser-scen ut den och tyckte den verkade riktigt kuslig. Filmen är som en gammal spökhistoria så det går att räkna ut allt eftersom det följer en viss mall. Som jag skrivit förut så kan det fungera ibland, men jag vet inte varför denna film inte fungerar för mig. Jag hoppar till när en fågel plötsligt dyker upp i en billig "hoppa-till"-effekt, men just sådana scener är gjorda för att man ska skrämmas för stunden och det ger ingen stämning alls. Jag tror att en orsak till att jag inte får till någon stämning är att det används dataeffekter för att få spöket och barnen att se ut som just döda människor. Dataeffekter har aldrig skrämt mig för att jag i bakhuvudet vet att det inte är där "på riktigt". Smink är inte på riktigt heller, men det är ändå DÄR.

 

Sedan känns det som att de drar ut på en del scener bara för att man ska kunna ta sig en lång ordentlig titt (på till exempel spöket). Jag föredrar om man bara får ana sig till att man ser något. I stil med: "Vad var det där som jag såg i ögonvrån" och sedan börjar hjärnan fylla i det man missat. Då kan det bli riktigt kusligt, för det finns inget kusligare än ens egen hjärna egentligen. En del kan man dock inte fylla i och filmen har många lösa ändar som det aldrig fördjupas i eller förklaras.

 

Daniel Radcliffe är en lite väl ung pappa, men är annars väldigt bra i filmen. Han är definitivt inte Harry Potter längre. Övriga skådespelare är bra. Jag tycker det är kul att nannyn spelas av Jessica Raine som spelade huvudrollen i mini-serien Barnmorskan i East End, som jag verkligen gillade! Hon hade en väldigt liten roll i denna film dock. Slutet i filmen tycker jag är värst. Jag sitter där och vet exakt vad som kommer hända och vill gärna bara stänga av hela alltet för att det INTE är ett bra slut, men det har bara hänt ett fåtal gånger att jag inte sett färdigt ett film så jag ser färdigt. Storspoiler! Förstår inte varför slutet inte kunde få vara i den verkliga världen utan att man var tvungen att visa hur pappan och sonen återförenades med mamman som dog i barnsäng. Det var lite för mycket "så lyckliga vi är...gullenutt".