Bella vaknar till sitt nya liv som vampyr och mamma till ett annorlunda barn. När Volturi får reda på barnets existens tar Cullens hjälp av vänner från andra vampyrklaner och vargarna för att skydda sig.

 

Det hördes på en del i publiken att de inte läst böckerna. De blev så paffa över en grej i slutet...hehe... Jag tycker de fick till det bra, för i boken är det inte sådan "action" som i filmen. Bokens slut var mest ett antiklimax. Ett enda konstant byggande mot en... *poff* liksom. Dock så upplever jag inte samma byggande i filmen. Det är mer stiltje. Jag har vant mig vid de dataanimerade vargarna, men klarar inte av att barnets ansikte är animerat. Jag förstår varför de gjort så, men tycker ändå inte om det. I jämförelse med de andras ansikten ser det så fejk ut.

 

Jag tycker inte Bella förändras så värst när hon blivit vampyr. En bättre hållning och en självsäker stil. Fast där kan man se vad kroppsspråk betyder för hur man uppfattas. Önskar jag hade bättre hållning. Det jag tycker är allra bäst gjort i filmen är när bebisen visar Bella sitt första minne av henne (hon har förmågan att vid beröring visa minnen). Då höll jag på att börja gråta för det var så fint! Det var även hjärtslitande när Bella ger henne ett smycke med en gravering och en bild på Bella och Edward. Så fint!

 

I boken får man en bättre förståelse för alla karaktärer. Det är med MÅNGA karaktärer i denna del och i filmen blir bekantskapen tyvärr allt för ytlig. I övrigt tycker jag att föregående film var bättre. Det är den jag tyckt bäst om i denna saga.