..."gets me". Det vill säga alltid får mig att gråta. Oavsett hur många gånger jag ser dem.

 

Döda poeters sällskap. Jag blir så arg och ledsen på speciellt pappan till Neil som förvägrar sin son det sonen vill och istället tycker att det enda värt att satsa på är det pappan vill. Han har sett ut en bana till sin son och sonen får inte vika av från den. Inte ens när han ser hur lycklig sonen blir av det han gör ändrar han sig. Sådana människor alltså. Huh!

 

 P.S. Det finns förstås fler filmer som skulle kunna vara på denna lista, men jag gjorde ett urval på de filmer jag kom att tänka på.