En dag i Anders liv. Som ett slutled i sin drogrehabilitering tillåts han åka in till Oslo för en arbetsintervju.

 

Filmen är välspelad och välgjord, men väldigt melankolisk. Med ett sådant ämne så är detta ganska självklart, men jag var inte riktigt upplagd för denna mängd dysterhet. Filmen blir väldigt "vardagsdeprimerande", även fast den egentligen bara visar glimtar av vardagen. Det är människorna som passerar Anders som tillför detta. "Minnesbilderna" precis i början av filmen är charmiga och sorgliga på samma gång. Det är riktigt vackert! Filmen i helhet är ganska tung och väldigt tänkvärd.