Spoilers förekommer! Egentligen ingen film utan inspelning av ett scenframträdande med den australiensiska rollbesättningen i musikalen.

 

Coney Island, USA. Fantomen har lyckats fly från Paris och har skapat sig ett nytt liv bland cirkusar och karnevaler. Hit kommer även Christine med sin make Raoul och sonen Gustave då Christine blivit kontaktad för att sjunga i en uppsättning.

 

Låtarna och stämningen lyckas inte nå samma nivå som Phantom of the Opera, men det är sällan en uppföljare kan nå upp till föregående film. Därför förväntade jag mig inte det heller. En del låtar fastnar dock och artisterna i denna uppsättning kan verkligen sjunga. Ben Lewis är underbar som Fantomen. Han har så intensiva ögon och spelar ut alla känslor med dem. Han drar in mig i handlingen. Jack Lyall som spelar Gustave har en väldigt fin röst. Jag är kräsen då det gäller sjungande barn, men han är riktigt bra.

 

Jag får gåshud då Fantomen gör entré genom spegeln (igen). Mer dramatiskt än i Phantom of the Opera där stämningen är mer förtrollande. Raoul har blivit precis den torra idiot som jag förväntade mig efter att ha sett honom i den första musikalen/filmen. Jag gillade honom aldrig i den och i denna har han uppfyllt precis det jag förväntat mig av honom. En tråkig, taskig, nedvärderande fyllerist som behandlar både Christine och Gustave som lägre individer. Han är riktigt bitter. Fantomen har dock växt. Han har blivit mindre av en psykotisk "stalker" (dock faller han in i det mönstret litegrann vid ett tillfälle). Storspoiler! Den största förändringen kommer när han får veta att han har en son. Då slutar han sätta sig själv först. Kärleken till Christine är stark, men det är sonen som får honom att bli hel.