Blev så glad när jag hittade en dvd-utgåva av Den lilla vampyren (1986) på senaste Comicon i Karlstad. Nu har jag sett klart serien om människobarnet Anton som blir bästa vän med vampyren Rutger och hans syster Anna. Serien har fortfarande kvar en del charm. Det enda som är dåligt är att bildkvaliteten inte är något vidare. Det är lite ryckigt här och där och det beror troligtvis på att avsnitten inte restaurerats. Men det tar inte så lång stund innan jag struntar i det och istället koncentrerar mig på serien.

 

Rutgers och Annas farbror Ludwig (som han faktiskt heter i serien och INTE Theodor som han heter i böckerna) spelas av Michael Gough som nog fler än jag känner igen som butlern Alfred i Batman-filmerna (de före Christian Bales tid där Michael Caine är Alfred). Han är härlig! Hans röst är speciell och när han vid "Allt är förlåtet"-festen läser festens motto så kommer den till sin fulla rätt.

 

Barnskådespelarna är faktiskt riktigt bra, med lite undantag för Anton som ibland känns "spelande". Jim Gray som spelar Lumpi har en rätt lustig roll. Han går mest runt och gäspar hela tiden och så gillar han att festa med människor. Härlig stil på folk i serien också! 80-tal!

 

En sak som består som jag tycker är lite häftigt är en sak jag upplevde när jag såg serien som barn. När jag var barn och vampyrerna flög så kunde jag nämligen "känna" hur det var att flyga. Den känslan satt kvar och direkt introt började så kände jag åter igen att "just det ja, det är så det känns att flyga". Och nu menar jag inte i ett flygplan då för den känslan är annorlunda. Känslan går inte riktigt att beskriva...