Ja, så känns det i alla fall för det mesta inom vården. Jag är en vetgirig person. Jag vill veta vad saker betyder och har för verkan till exempel. Det märkte en härlig läkare på Karlstads sjukhus. Jag skulle få en CVK insatt och jag kollade intresserat när läkaren lade fram instrumenten och jag ställde även en del frågor (detta var när jag var gravid och hade hyperemesis gravidarum och var tvungen att få i mig näring). Läkaren verkade bli glad över mitt intresse så hen berättade precis vad som skedde och vad hen gjorde då CVK:n kom på plats (jag hade ett skynke över ansiktet och var tvungen att hålla huvudet böjt bortåt så kunde inte se ett dugg).

 

Tyvärr är det inte alltid så. Det skärs ner inom vården så många gånger har personalen helt enkelt inte tid att berätta och förklara allt som jag vill veta. Sedan så finns det de som inte verkar bry sig. De som man undrar över varför de jobbar inom vården som trots allt är ett yrke där man handskas med människor. Så NU för ett tag sedan när jag såg lite på programmet "Våra pinsamma kroppar" så fick jag veta vad ketoner är. Det enda jag visste innan var att en läkare hade hittat mycket ketoner i ett urinprov som jag lämnat när jag var gravid och därför var jag tvungen att läggas in i Karlstad för hjälp. Hade ingen aning om vad det innebar. Sedan så gled det ur minnet på mig (eller snarare lagrades lite längre bak) eftersom mitt fokus då låg på att bli bättre och sedan på förlossningen och omställningen med att bli mamma.

 

Ketoner uppkommer i förhöjd koncentration i urin och blod då kroppen svälter. När läkaren till slut sa att jag skulle läggas in så hade jag knappt fått behålla någon mat och bara lite dryck på en månad, men jag trodde ändå inte att jag höll på att svälta. Det var allvarligt ju! Och sådant talar de inte om för mig? Det hade de lätt kunnat göra för jag är inte en person som stressar upp mig över att VETA. Jag kan stressa upp mig över att INTE VETA saker. Och något som stör mig ännu mer, nu när jag vet att jag faktiskt svalt på grund av mitt illamående är att denna läkare vid första mötet sa att jag "överdrev" mitt illamående. Huh!