Sett filmen Benjamin Buttons otroliga liv
En dotter vakar vid sin mammas dödsbädd och blir ombedd att läsa ur en dagbok. Dagboken innehåller en sällsam historia om en annorlunda pojke som föddes samma dag som första världskriget var slut. Han föddes gammal och blev yngre.
Det är något konstigt med färgerna i denna film. Allt känns lite "brunaktigt" på något vis, förutom då handlingen utspelar sig i nutid där allt är väldigt blekt. Handlingen engagerar verkligen. Jag tycker det är fascinerande att se hur livet utvecklas för Benjamin. Filmen är lång, men det känns som att tiden försvinner när man ser den. Det "gamla" sminket är riktigt välgjort och realistiskt. När karaktärerna är unga så används datorer för att "trixa" fram det. Det lyckas inte fullt ut, för ansiktena ser rätt plastiga ut och ögonen är så tomma. Det ger en kuslig känsla.
Jag funderar under nästan hela filmen hur saker ska gå ihop i slutet. Kan Benjamin verkligen bli ett litet barn? När han föds som gammal så är han liten som en bebis och sedan växer han upp medan hans kropp föryngras. Men kan han verkligen krympa och bli ett barn? Uppenbarligen så kunde han det för i slutet är han ett barn. Till slut blir han bebis och när han ligger i armarna på sin före detta flickvän (som är gammal då), tittar på henne en sista stund och sedan sluter ögonen och bara dör...då börjar jag nästan gråta. Mina ögon fylls av tårar. Det blir så tokigt på något vis för om han varit gammal och dött så hade jag tänkt att han hade levt ett fullt liv, men nu när han var bebis så gick det inte att tänka så TROTS att det faktiskt var så. Jag såg bara bebisen och det var fruktansvärt sorgligt!
åååh fy :( krya på dig och hoppas du får en fin dag ändå :p