Ibland får jag en släng av det där "Varför kan inte alla tycka om mig"-syndromet. Varför blir mina ord misstolkade och felvrängda? Varför blir folk arga för att jag inte tycker som dem (jag försöker aldrig tvinga någon att tänka som mig)? Jag vet skillnad på när folk är oeniga med mig och när de är arga förresten, ifall ni undrar. Jag har flera vänner som jag kan vara oenig med, men ingen av oss känner att vi måste "gömma" våra åsikter. (I alla fall tycker inte jag det verkar så, hojta till om ni inte håller med.) Vi kan diskutera för fullt och ändå vara vänner. Vi kan vara oense utan att bli ovänner.

Och då kommer jag att tänka på att alla faktiskt inte behöver gilla mig. Det är otroligt bra med sådana vänner!