Drömmar

Jag har nu haft min fjärde filmdröm. Filmdröm betyder inte att jag drömmer om en film utan att jag drömmer en film helt enkelt. Drömmar brukar hoppa hit och dit och vara helt röriga. Fyra stycken har jag nu, som sagt, haft som börjar med början, mitten är i mitten och i slutet kommer slutet. Kronologiskt. Det har varit en stillsam dramafilm, en tidresefilm och en rymdvarelseattackfilm. Det är dock första gången jag haft en mardröm som filmdröm. Jag kan inte gå genom precis allt ur drömmen, men här är ett sammandrag.

Jag och Connor skulle tillsammans med några vänner (inga jag känner på riktigt, men uppenbarligen var vi goda vänner i drömmen) till ett hus som är omtalat. Jag fick aldrig någon klarhet i varför det var omtalat, men vi skulle dit i alla fall. Väl där möts vi av ett vackert, men lite förfallet hus med tre våningar och en källare. Vi går in och jag har Connor på armen. Packningen bärs av någon annan. Vi inspekterar huset och jag tycker att "wow, vad snyggt man skulle kunna renovera detta", men har ändå en konstig känsla.

Det visar sig att huset är förbannat och att alla karaktärer man sett i skräckfilmer helt plötsligt kan dyka upp. En del bara sitter eller står där medan andra försöker göra saker j*vligt för en. De som sett få skräckfilmer klarar sig rätt bra, men jag som sett så många har stora problem. Det dyker upp något nytt hela tiden. Pojken från The Grudge, Freddy Krueger, Alien, spindlarna från Arachnophobia (ingen riktig skräckfilm förutom om man är rädd för spindlar), spöken från diverse filmer och så vidare. Jag försöker hitta en utväg, men alla blockeras. Jag har Connor på armen hela tiden (han är förresten runt 3 månader i drömmen).

Till slut lyckas jag hitta en utväg. De flesta andra i sällskapet har vid det här laget försvunnit eller blivit galna. Jag springer ut med Connor på armen och möter ett nytt gäng som ska besöka det omtalade huset. Jag springer fram till dem och säger till dem: "Gå inte in i det huset. Gör ni det kommer ni aldrig ut!". Och direkt jag sagt det så inser jag: "Uhu!" Vips så är jag och Connor tillbaka inne i huset. Om man inte kan komma ut från det så kan ju inte vi det heller. Vi är fast. Så slutar drömmen.

Kommentarer:

1 Kristin - Lilla vicke Vide och hans knäppa morsa:

Verkligen! Dom gör en aldrig besviken ;) Vad bra du minns dina drömmar. Jag kommer bara ihåg småbitar här och där om ens det :)

2 Bella:

Gah!

Fan va obehagligt.

Brukar ju vara nog så jobbigt om man bara har sig själv att bry sig om i drömmarna också, kan tänka mig att det blev dubbel panik när du hade Connor med dig!

Kommentera här: