Det blev en tidig morgon igen för att hinna med tåget upp till Edinburgh. Väl framme hade vi lite tid över och gick runt lite. Vi såg bland annat Edinburgh castle, Greyfriars Bobby (den lilla hunden som troget vakade vid sin husses grav tills han själv dog av ålderdom 14 år senare) och National Museum of Scotland. Efter det skulle vi hämta bilen vi hade hyrt. Där blev det problem. För det första fanns ingen där, men vi och en annan familj som väntade fick till slut tag på någon på telefon. De var på huvudkontoret. Till slut kom de med bil och skulle ta med enbart mig till huvudkontoret för att fylla i papper. Det blev ett nej, för att hitta tillbaka till stationen själv när man inte är van vid vänstertrafik tyckte vi inte var en bra idé. Så alla blev med.

På färden dit upptäcktes att bilen var manuell. En automat hade begärts, men det hade de ingen tillgänglig (trots att vi bokat många månader i förväg). Det fick bära eller brista, vi var tvungna att ta den manuella. På vägen ut från Edinburgh körde vi lite vilse då kartan vi fått var bristfällig. Men efter att ha frågat några trevliga skottar hittade vi äntligen ut. Var lite smått frustrerade och arga över bemötandet på bilfirman också, så det var inte det bästa humöret att köra i. Det bar ut till Rosslyn Chapel först, där en del av Da Vinci-koden spelats in. Numera är det en stor byggnadsställning runt kyrkan som turister får gå på och titta. Det var vi väldigt besvikna på, så vi struntade i det. Vi såg i alla fall en massa söta vildkaniner som hoppade runt på fälten runt den.

Sedan letade vi efter Bannockburn. Malin var kartläsare och övertygade mig om att köra in där jag inte trodde det var. Det är inte lätt att övertyga mig. I alla fall så var slagfältet där och vi sprang runt lite där och föreställde oss hur det såg ut då (1314). Det kändes häftigt! Landskapet var ganska platt just där, förutom några småkullar. På håll från bilen sedan såg vi Stirling Castle och Wallace Monument, som vi tyvärr inte hann med på grund av den där ***** försenade bilfirman.

Sedan bar det raka spåret till Inverness. Landsbygden var helt underbar att köra på. Väldigt fina vägar och utsikten var helt otrolig! Vi kom fram inte helt sent, med tanke på att vi blivit försenade med två timmar i Edinburgh på grund av bilfirman. Det var skönt att få sträcka ut på sängarna.

Några bilder från dagen.