Lite nostalgi förlorad
Jag är öppen till andras tro. En del tror att bara för att man är ateist så anser man att alla troende är korkade och att man inte har någon moral. Det är helt fel! Det är lika individuellt som andra saker. Jag respekterar troende och är, som jag skrivit tidigare, nyfiken på varför de tror och hur DE tänker. Men ibland kan det bli för mycket. När folk inte är lika öppna tillbaka utan beter sig som att deras sätt att tänka är det ENDA rätta, då blir jag inte särskilt positivt inställd.
I avsnitt 3 säsong 2 av Lilla huset på prärien handlar det mycket om religion och tro. Alla avsnitt av Lilla huset på prärien har någon moral det vill föra fram. I ett avsnitt handlar det om när en av tjejerna i familjen får glasögon och blir retad och i ett annat avsnitt handlar det om att alla jobb är viktiga och ingen är förmer än någon annan på grund av sitt yrke. Moralen i avsnitt 3 känns dock som en predikning. Pappan i familjen säger "Även icke-religiösa vänder sig till gud i en tid av nöd" och att alla som förlorat någon kommer sluta vara sorgsna bara de tror på bibeln och himmelriket. Flickan Laura vill hjälpa en man som förlorat sin hustru för tjugo år sedan, men som på grund av sorgen inte släppt taget. Hon stryker under några stycken i bibeln och lämnar till honom och bara några veckor senare så är han lycklig igen.
Visst tycker jag det är fantastiskt om människor kan hitta tröst i sin tro, det har jag inget emot. Det som gjorde mig lätt illamående med avsnittet var att man verkade förutsätta att det skulle fungera för ALLA. Att alla SKA vara troende för då mår alla bra. Att troende finner tröst i sin tro och vill andra lika väl tycker jag är en bra sak, men man får samtidigt försöka att vara så öppen att man ser att andra vägar kanske passar andra bättre. En och samma väg är inte alltid den rätte för alla!
Något man skall tänka på att är så var det på den tiden. Gud var vägen för alla punkt slut. Så tänker vi inte idag. Det finns folk som tyvärr anser att deras väg är den enda rätta. Men idag har vi kraft att strunta i det och gå vår egen väg tack och lov!