Sett filmen Luftslottet som sprängdes
Filmen tar vid precis där tvåan slutade. Lisbeth är skadad och vårdas på sjukhus i väntan på att hon ska bli frisk nog för att föras till häktet i väntan på rättegången mot henne.
Från att tidigare ha sympatiserat med Lisbeth så slutar jag göra det i och med denna film. Det där med att hon "spexar" till sig då hon ska sitta i rättssalen känns så krystat och trist. Tuppkam, nitar, svart smink... så som hon bara ser ut då hon vill provocera på något vis, då hon vill dölja sig själv. Det hade känts mer äkta om hon gjort det för att det var HON. Om hon gjorde det hela tiden. Men nejdå, hon gör det bara då hon ska sitta i rättssalen. Då är munderingen mer som en rustning och en provokation som sagt. Jag personligen blir inte provocerad av folk som ser ut så, men attityden som Lisbeth har visar tydligt på att det är den reaktionen hon är ute efter. Det är just det som jag finner tråkigt.
Nu kanske ni tänker: "Jo men, man fixar ju till sig innan man ska nånstans till exempel fest, konsert, fika eller vad som helst. Man ser inte alltid ut som man gör hemma." Det är skillnad, säger jag. Det är ändå något man oftast gör för att det kommer från ens egen insida. Känner man för att ha tiara en dag så kan man ha det, men har man det med attityden att nu får man uppmärksamhet så känns det ändå inte rätt. Nu svamlar jag... Hoppas ni förstår vad jag menar!
Har du läst böckerna? Hon gör det för att provocera efter all den orättvisa hon har fått stå ut med genom sin bardom från samhället. Hon fick ingen hjälp från polisen elle soc. osv osv...