Överge barn

Jag blev så arg när jag fick höra om en förälder - en TILL förälder - som övergett sitt barn. Man ska tänka efter FÖRE man skaffar barn. Barn är inte ett sätt att söka lycka, barn är inte en lösning på problem som man har med sig själv eller sin partner. Barn ska man vilja ha. Händer en "olycka" så ska man i alla fall vara vuxen nog att ta sitt ansvar. Jag tycker att om man anser sig mogen nog att ha sex så är man mogen nog för allt vad sex innebär, varav en grej kan vara att man blir med barn.

Om man är deprimerad på grund av sin familj så är det inte lämpligt att vara kvar och inte göra något åt det. Det kan vara jobbigt för barnet, så jag menar inte att man ska tvinga sig att vara kvar. Vad jag menar är att man ska tänka efter flera gånger om, inte falla för påtryck från omgivningen ("alla andra skaffar barn" och så vidare) och inte skaffa barn för att man tror att det är en lösning på något (jakten på lycka, laga ihop förhållandet och liknande).

Jag tycker att man inte är förälder när man bara är där för det "roliga". En förälder är där för att plåstra om och blåsa på det onda, en förälder tröstar när barnet är ledset eller skrämt, en förälder får ta emot trots och utskällningar över hur "dum du är och orättvis..ALLA ANDRA får ju", en förälder ser till att barnet har mat och kläder, en förälder åker på utvecklingssamtal på skolan OCH en förälder är där när barnet skrattar, leker, lyssnar på sagor och har roligt. Om man skippar det jobbiga med att ha barn då anser jag att man gett upp sin rätt som förälder.

Skönt att få skriva av sig lite...Tyck gärna till! Ett ämne där inte alla är överens, det är jag medveten om. Jag tycker det är intressant att få höra andra åsikter än mina egna, men tänk gärna på hur ni svarar i så fall. Jag uppmanar alltid till god ton i bloggen, det vill säga: Tyck gärna annorlunda än mig, men klanka inte ner på mig som person utan var saklig.