Nu har man "forskat fram" att pojkbebisar gör mammor oftare deprimerade strax efter förlossning, men att det inte är någon skillnad när barnet blivit 6 månader. En del drar otroligt korkade slutsatser av detta. Att mammor helst vill ha en flicka och att de blir besvikna när de får en pojke och så vidare. Vad tänker de med? Jag ville ha ett BARN. För mig är ett barn en individ, inte ett kön. Däremot så kan det bero på hormonpåverkan att det kan finnas en tendens till mer depressioner efter att ha fött en pojke eftersom hormonerna i kroppen påverkas av könet på bebisen, det låter mer logiskt.

Jag slapp undan detta. I början var det en omställning att gå från 0 barn till 1 barn och man var ganska sömnlös. Det var en stor förändring! Men jag slapp undan depressioner trots fysiskt ont, trötthet så man kände sig som att världen inte existerade, småtjafs om ingenting och en massa annat ditt och datt. Jag är van att ha ont och vara trött, men jag tror inte det förberedde mig för att bli mamma ändå. Det är något nytt som får komma allt eftersom.

Men nu till min rubrik. Är detta verkligen relevant forskning? Att ta hand om mammor och pappor som blir deprimerade efter förlossning är viktigt, men vad bidrar denna forskning angående könen med? Ska man kolla upp föräldrar till pojkar mer noggrannt eller? Kommer man som mamma till en pojke få mer ingående frågor om hur man mår och kommer de inte tro på en när man säger att man mår bra? Vad ska forskningen användas till? Jag tycker den verkar helt onödig. Fånga upp ALLA som mår dåligt och hjälpa dem och inte bry sig om ifall de fick en son eller en dotter tycker jag är det enda rätta.