Grymma sagor

När Connor och jag var till BVC för hans senaste läkarundersökning och vaccination så läste jag en bok för honom i väntrummet. Jag valde en bok som jag kände igen från min egen barndom. Men ju längre jag kom desto mer reflekterade jag över hur grym den var! Slutet var riktigt ångestladdat! Vad i allsin dar läste man som barn egentligen?

Spoiler!(?) Boken jag valde var den om pannkakan som rymde. Den blir tillagad av en hungrig familj, men vill inte bli uppäten så den smiter. På sin väg möter den bland annat en gubbe, en höna, en tupp, en and och så vidare som alla vill äta upp den. Men den lyckas ta sig undan. Till slut möter den en gris som bara vill göra sällskap genom den farliga skogen. När de kommer till en bäck så erbjuder grisen en plats på sitt tryne för pannkakan. Grisen börjar simma över med pannkakan på trynet, men när de är nästan hela vägen över så slukar den pannkakan.

Vad är poängen med historien? Vad är sensmoralen? Jag förstår inte riktigt.... Är det att man inte ska lita på folk? Vad är det för cynisk sak att lära barn i så fall? Jag har blivit sviken en hel del gånger så jag kan ha svårt att lita på folk. Men det är inget jag önskar mitt barn. Att lära honom att inte lita på folk för då slipper han bli besviken... nej usch!

Boken jag läste var äldre med någon annan som illustrerat, men det är samma historia.