När jag var barn så var jag rädd för tomten (förutom min andra jul då vi hade första tomten och jag avslöjade pappa direkt). Jag kommer även ihåg att jag tyckte att det var jättekonstigt att just denna konstiga gubbe var okej att krama, tacka och vara glad emot, medan man resten av året skulle "akta sig" för konstiga gubbar. Jag funderade mycket över den dubbelmoralen redan som barn. På grund av mina egna tankar från barndomen så är jag kluven till hur jag vill att det ska vara med mitt barn. Omgivningen och barnets pappa tycker att det ska vara tomte. Jag står och funderar... Tänk om Connor upplever det så som jag gjorde? Fast tänk om han faktiskt tycker det är kul? GAH! Vad i allsin dar ska jag göra?