Jag är inte så glad i "la-di-da"-jullåtar. Det finns några "söta" bra låtar som funkar även för icke-troende som till exempel Midnatt råder (även känd som Tomtarnas julnatt) som jag nämnde i min jullista. Det är min favorit att sjunga på svenska och med rörelserna till är den kul att leka med barn. HÄR finns sångtext på både svenska och engelska. Och ja, jag vet att många icke-religiösa kan sjunga tradiotonella jullåtar där man nämner gud och Jesus och så vidare för att det är tradition för dem, men det funkar inte för mig. Jag tycker det är fint att det funkar för andra dock, så det är inget jag är emot. Bara jag slipper.
Men tillbaka till ämnet nu då. Som jag nämnde så är "la-di-da"-jullåtar inget för mig och därför är även en favorit den nedanstående. En irländsk "bråkjullåt" gjord med glimten i ögat. Den lyssnar jag på varje jul.
The Pogues featuring Kirsty MacColl - Fairytale of New York.
Det är en av mina favoritjullåtar också. Jag lyssnade på den första gången en jul när mina föräldrar precis skilt sig och det kändes som att det aldrig skulle bli bra igen. För mig handlar den om att det är inte perfekt men det är bra ändå.
Det är en av mina favoritjullåtar också. Jag lyssnade på den första gången en jul när mina föräldrar precis skilt sig och det kändes som att det aldrig skulle bli bra igen. För mig handlar den om att det är inte perfekt men det är bra ändå.