...innebär att:

♦ man är trött jämnt
♦ minnet blir jättekort om det inte har något att göra med bebisen
♦ ens "egentid" blir gravt limiterad
♦ ibland verkar hushållet falla samman när "inget blir gjort" (tvätt, disk, blöjor, dammråttor)
♦ ens hörsel förbättras (bebisen kanske ligger i andra rummet och man reagerar direkt: "Var det där en ryckning...vaknar han snart?")
♦ man inte kan hjälpa att det blir mycket babysnack
♦ när din partner lämnar tv-spelskontroller framme blir det till värsta grejen ("PLOCKA BORT!")
♦ man blir oense om de mest konstiga saker
♦ man hinner kanske inte ens gå på toan under dagen
♦ man får ingen matro

MEN...det innebär också att du har världens goaste bebis som tycker om att sitta och jollra i din famn, som ler åt dig när du larvar dig, som fascinerat tittar på dig så att ögonen går i kors, som räcker ut armarna mot dig, som somnar mot ditt bröst och som för varje dag växer och utvecklas till att bli en egen individ.

Det är värt ALLT!