Det finns så många olika sorters kärlek (som jag skrev i inlägget om Min första kärlek). Det finns den till sin partner, till sina föräldrar, till sina/sitt syskon, till vänner, till sina djur och till övrig släkt. Man kan även känna kärlek till en hobby, ett jobb eller liknande. Men som jag skrivit tidigare. Den största kärleken jag upplevt är den till mitt barn. Den går inte riktigt att förklara. Känslorna går otroligt djupt och hjärtat sväller bara av att titta på honom. När han skrattar eller ler så spritter det till i magen på mig av glädje. När han är ledsen så är det nästan som att hjärtat vill brista. Man är så otroligt nära.
Trots att jag mådde så fruktansvärt dåligt under graviditeten så är det absolut det största och mest positiva som hänt mig.
Kommentarer:
Kommentera här:
När Phil Lynott dog (sångaren i bandet Thin Lizzy) fick gitarristen Scott Gorham ett samtal om vad som hänt. Istället för att bli arg eller konstatera att "oh, what a shame" eller "I'll miss him" satte han sig utanför sitt hus och bröt ihop. Det ÄR kärlek. Jag tycker det finns något riktigt ärligt och mänskligt över det hela då "bryta ihop" är inget någon våga erkänna dessa dagar då det inte är "OK" att må dåligt eller vara sjuk.