Ansiktsblindhet
Det tar några gånger innan jag lär mig och om någon sedan ändrar hårfärg eller frisyr så kan det vara kört igen. Ibland kan jag få en gnagande känsla i mig att: "den där personen verkar bekant...men är den verkligen det?" Det har inte bara hänt att jag inte hälsat på någon jag känner utan även att jag hälsat på helt främmande människor som undrat vem jag är. Pinsamt!
Då jag pratat med andra som har fibromyalgi så verkar det vara väldigt vanligt att man upplever detta. Det fick mig att fundera på om det har något samband. Vore väldigt intressant om det fanns forskning om eventuellt samband att läsa, jag ska leta vidare. Nu får man inte bli sådan att man tror att allt man drabbas av är på grund av fibron, men i och med att alla jag pratat med som har fibro även upplever det här med svårighet att komma ihåg ansikten så blir jag fundersam.
Så läste jag en artikel i tidningen Allas (2/10) idag angående ansiktsblindhet. En del kan ha sådana stora besvär att de inte ens känner igen sig själva i spegeln och har svårt att känna igen sin nära familj. Vad jobbigt det måste kännas! Tillståndet kallas prosopagnosi. Man har även hittat andra saker som ansiktsblinda har gemensamt, men då det gäller dåligt lokalsinne är jag utesluten. Har alltid koll på var jag är och var jag ska. Jag kanske bara är allmänt förvirrad ändå?
Kallt, kallt, kallt idag! Termometern visar på -23 grader för tillfället.
Jag kommer ihåg folks ansikten men ej deras namn. :/