December. Då firar vi vintersolståndet - dagen då natten är som längst. Efter den återkommer nämligen ljuset. Det ser jag fram emot! När dagarna blir längre istället för kortare. I år inträffar vinterstolståndet den 22 december. Innan kristendomen kom till Sverige så var det denna dag man firade julafton. Ordet jul härstammar ifrån denna sed, men överfördes sedan till den kristna julen. Om ni läser engelska så märker ni den egentliga skillnaden. Den kristna julen heter Christmas, medan den förkristna heter Yule.

Det är något jag ser fram emot. Kommande år kommer bli ännu roligare förstås för då är Connor äldre och då ska han få en eller flera julklappar då vintersolståndet inträffar och så ska vi ha en liten fest - som en egen familjetradition. Med hänsyn till att släkt firar jul den 24:e december så kommer vi delta då också.

På nyår har vi traditionen att se Grevinnan och betjänten. Eller snarare så är det så att jag har den traditionen medan Robin mer tycker att "vi har redan sett det där". Sagt av någon som insisterar på att se Kalle Anka varje jul förresten...hehehe... Fyrverkerier är fina att se på (fast jag är alltid rädd att få en raket i huvudet), men jag tycker det är bäst när det sker på få angivna platser av folk som vet vad de gör. När det skjuts överallt och dessutom av fulla personer så känns det inte så bra. Tänker dessutom på alla stackars djurs känsliga öron!

För mig innebär inte december månad någon julstress. Jag börjar köpa julklappar redan under sommaren och pyntandet är mer en kul grej. I början pågick jakt efter julpynt, men nu har jag lyckats få en fin samling av pynt som inte har någon anknytning till religion eller den glättiga Coca cola-tomten. Tomtarna här är pysslingar eller versioner av den fina tomten som Jenny Nyström är så känd för. De är populära som vykort. Inget ont om de som pyntar annorlunda än vi. Alla familjer har sina traditioner och det är en av de saker som gör det så speciellt med att tillhöra en familj. Man har sitt eget "språk".

Jul.