Läste en rolig och intressant spalt i Karlstads Studenttidning (årgång 2, utgåva 1, 2009) som jag fick i förrgår. Där citeras Olof Lagercrantz som skrivit:

"Det är inte blott författaren som är kreativ utan också läsaren. Den goda författaren är medveten därom och inbjuder läsaren till samarbete. (...) Om alltså femtio procent av en bok är skriven av läsaren, blir följden att boken blir bättre ju mer begåvad denne läsare är och ju mer kärlek han lägger ner på läsningen."

Tobias Holmgren som skrivit spalten för sedan över detta tänkande till tv och filmens värld med dess specialeffekter. "Dåliga" eller få effekter tvingar tittaren till medskapande och att själv fantisera vidare, något som alltså redan räknas som en viktig detalj i litteraturen. Nyare serier med överdetaljerade tydliga specialeffekter har istället motsatt effekt.

Det är så jag har resonerat och det är så kul att få höra att det finns fler som tänker i de banorna. Jag är väldigt förtjust i dessa äldre specialeffekter eftersom det känns som att man är med mer och saker är mer "äkta". Jag tröttnar så otroligt snabbt på dataeffekter där man försöker göra minsta hårstrå tydligt och eftersom de effekterna är så tråkiga så känns de mer fejk för mig. Så man får väl ta och sträcka lite på sig för uppenbarligen är man en god och kreativ läsare...hehe...