Igår var jag och Robin till Göteborg och såg showen Walking with dinosaurs. Det var en helt otrolig show med realistiskt gjorda dinosaurier. Den började med Pangea - då kontinenterna satt ihop och slutade med en av teorierna till varför dinosaurierna dog ut; meteoren.

Berättare var paleontologen Huxley som spelades av svenske skådespelaren Per Graffman. Han hade en riktigt bra berättarröst! Publiken bestod mestadels av barnfamiljer, men jag tyckte showen även var något för vuxna. Vilket jobb som lagts ner på dinosaurier och omgivning! Man blev lite barn på nytt, kan man säga. Bäst var när jag kunde kontrollera mina ögon. Ska förklara vad jag menar. Dinosaurierna var byggda på plattor som gjorde att de kunde röra sig framåt och bakåt. När jag kunde "stänga av" den delen av synen (vilket inte var så svårt för plattorna var samma färg som golvet) så såg det verkligen ut som att dinosaurierna gick på riktigt. Hur häftigt som helst!

Rörelserna var smidiga då de svängde på huvud, svansar, ben och armar (Tyrannosaurus Rex ser ut att ha armar så jag kallar dem för det). Jag tror jag var mer impad än en del barn till och med. Lyssnade på några barn efter föreställningen och tyckte det var lite synd att man stöter på en hel del desillusionerade barn numera, barn som inte har fantasi och barn som inte tycker att saker duger. Kul för de föräldrarna att få höra från barnen (killar på cirka 6-7 år) att föreställningen var seg och dålig och inte ett dugg spännande. Är det något jag har så är det fantasi...hehe...Lite väl mycket ibland kanske.

Ni får ursäkta bildkvaliteten! De ville inte att man tog kort med blixt och jag respekterar sådant, så därför är bilderna lite suddiga.

En av mina barndomsfavoriter - Stegosaurus.


Några Bracchiosaurus går runt. Ser ni den lilla figuren mellan träden? Det är berättaren.


Min andra barndomsfavorit - Torosaurus.


En ankylosaurus som hade som en klubba på svansen.


Självklart var Tyrannosaurus Rex med. Detta är mamma Tyranno. Hennes baby muckade med ankylosaurusen och hamnade i trubbel så då kom mamma och räddade den.


Här gosar mamma och baby lite efter att växtätarna dragit. Inte för att förstöra illusionen, men ser ni att baby har två par ben? De ljusare är människoben, för i de mindre dinosaurierna var det människor som styrde dem.