Läst klart: Illusionen om gud av Richard Dawkins

Jag har ett bra tag velat läsa något av Richard Dawkins, en av världens mest kända ateister. Valet föll på denna bok som har fått mestadels bra kritik i sekulära länder och mindre bra i mer trosinriktade länder (ganska självklart eftersom Dawkins är kritisk mot religion och väldigt få gillar att få sin världbild kritiserad).

Det roligaste med denna bok har varit att så många av mina egna tankar uttrycks i den, fast mer utförligt och bättre formulerat än då jag tänkt tankarna för mig själv. Även fast jag haft dessa åsikter nästan hela mitt liv så var det först för 10 år sedan jag "upptäckte" ateismen. I skolan gick man grundligt genom de olika religionerna och då speciellt kristendomen, men agnosticism och ateism utelämnades och jag hittade själv den benämningen av en slump då jag läste mer på egen hand. Hoppas det är bättre numera. Det är 7 år sedan jag tog studenten, så religionskursen på gymnasiet läste jag nog för cirka 8 år sedan vilket gör att man kan tycka att någon förändring kan ha skett under den långa tiden.

Boken är välskriven och jag tolkar den aldrig som speciellt aggressiv, så som troende har tolkat den. (Det finns delar i bibeln som är mer aggressiva.) Men som jag skrev tidigare så gillar nästan ingen att få sin världsbild kritiserad och då är det lätt att höra och läsa saker som mer aggressiva än de är.

Några citat jag fastnat för:

"...(är) en av religionens genuint skadliga verkningar att den lär oss att det är en dygd att nöja sig med att inte förstå." (s. 145).

"Om ni inte begriper hur något fungerar så strunta i det. Ge bara upp och säg att gud gjorde det." (s. 152).  Ironisering av intelligent design-teoretiker.

"Jag tycker att vi alla borde haja till när vi hör ett litet barn betecknas som tillhörigt någon viss religion. Små barn är för små för att själva avgöra vad de ska tycka om kosmos ursprung, om livet och om moralen." (s. 356). Dawkins menar att ett mer korrekt sätt att hantera detta är att säga "barn av kristna föräldrar" istället för "ett kristet barn".

Det allra bästa i boken är när Dawkins visar på att man inte alls behöver en tro för att vara lycklig i livet. Det blir vad man gör det. Ett väldigt vanligt argument från troende är att ateister är olyckliga och deprimerade, men det finns inga vetenskapliga belägg för detta. Intresserad av att veta mer? Kolla in: The-Brights.net.


Framsidan av pocketutgåvan.

Betyg

Kommentera här: