Läst klart: Midnatt av Dean R. Koontz
Det signerade kortet som jag fick. Meddelandet till vänster är från hans hund...hehe...sött!
Denna bok fångade mig direkt från start, så som många av Koontz böcker gör. Det blev riktigt svårt att lägga den från sig ibland så en natt slutade jag läsa runt 4-tiden. Jag hade inte märkt att tiden gått. Det anser jag vara ett tecken på att man läser en bok man gillar. Som vanligt tyckte jag att den var otroligt spännande ända tills man i slutet får veta hur saker och ting ligger till. Lite konstigt för man läser ju för att komma till slutet och för att få veta allt, men oftast är själva spänningen innan det som jag gillar mest. Koontz är bra på att bygga upp den spänningen!
Han är även väldigt bra på att "göra personer". Man bryr sig ofta om personerna han skriver om för han beskriver dem och deras tankar så bra. I denna bok störde jag mig dock på en sak som en person säger (det enda negativa med boken). Läs inte vidare om du inte vill veta...spoiler! En kvinna i boken säger (inte ordagrant, men nära) att "de flesta personer som haft nära-döden-upplevelser blir bättre människor efter det. Pessimister blir optimister, ateister blir troende." Vem säger egentligen att troende är bättre än ateist (förutom troende kanske)? Om det får någon att må bra så visst, men man kan må otroligt bra när man är ateist också så att säga att det ena är värt mer än det andra fick mig bara att bli otroligt irriterad. Jag brukar inte bli irriterad på vad påhittade karaktärer säger, men jag antar att jag också har en gräns. Fördomsfulla nedvärderande kommentarer är den gränsen.
Men som sagt så var det enda nackdelen med boken, i mitt tycke. Så för skräckläsaren rekommenderas denna bok!
Bokens framsida i hard cover-utgåva.
Betyg
ja lite mys e aldrig fel=)