Ämnet jag ska diskutera nu är känsligt så jag ska göra mitt bästa för att inte förolämpa någon för det är inte min mening att göra det. Eftersom jag är intresserad av detta så har jag velat diskutera det och har diskuterat det förr, men mina frågor och åsikter stöter ofta på missförstående, misstroende och ibland även ilska (vilket jag tycker är lite väl häftigt). Hur kommer det sig att när man pratar religion och tro så är det så lätt att missuppfattas? Det verkar som att man misstolkas alldeles för lätt och att folk slutar lyssna innan man är klar. Ibland måste man faktiskt få prata färdigt för att ens poäng ska vara tydlig.

Jag har kommit in på detta ämne nu eftersom jag precis sett filmen The Last Sin Eater. Jag tycker det var en vacker film som tyvärr (i mina ögon) hade för mycket kristet i sig, men man kunde även se bortom detta och se en mer övergripande mening anser jag. Tankar som återväcktes av filmen var bland annat varför folk inte tillåter andra att tro (och inte tro) på vad de vill? Så länge det inte skadar någon annan? Jag har inget emot troende personer, men jag tycker det är trist när troende försöker "övertala" mig att deras tro är det "rätta". Inte alla ska dela samma väg, det rätta för en passar kanske inte en annan. Som tur är finns det många troende personer som, precis som jag själv (som är ateist), tycker det är helt ok att andra inte delar deras tro. Kanske är en del, som jag, nyfikna på vad som får en person att tro eller inte tro. Hur ska man få veta saker om det är för känsligt att diskutera och om folk blir defensiva direkt? Budskapet jag fick ut av filmen var att man ska ställa frågor, växa och lära sig och på det viset kunna förstå och förlåta. Om man bortser från att min ateistiska ståndpunkt gör att jag ser saker utan en gud, är det egentligen så annorlunda mot vad en troende skulle se?