Katter verkar för många vara betydelselösa. Man kan få en katt för en krona tassen eller till och med gratis. Annonssajter och annonstavlor på stan överröses med "kattungar bortskänkes", speciellt sommartider. Man kastrerar och steriliserar inte sin katt för att man inte tycker att det är värt att lägga ner så mycket pengar på en "bondkatt", eller så tror man på den gamla myten (som är svår att få bort) om att en hona mår mycket bättre om hon fått en kull innan sterilisering. En del gratiskatter lyckas kanske få bra hem där de blir älskade och där ägaren lägger pengar på vård och omsorg, men många (speciellt nu) blir sommarkatter. 

Sommarkatter kelas och leks med under sommaren och sedan dumpas de. "De klarar sig så bra själva", sägs det. "De trivs bättre om de är fria ute på landet än om de skulle bli med oss hem till lägenheten". Det är sådant som sägs för att döva samvetet. Inte tänker man på att katten som är van att få sin mat serverad kanske inte lyckas så bra med jakten. Man tänker inte på att den troligtvis långsamt fryser ihjäl när vintern kommer. Ur syn, ur minne verkar vara mottot för sommarkattägare. Var är hjärtat och samvetet? Jag förstår inte hur man kan göra så med ett liv. Att skaffa katt är ett långt ansvar då en katt kan bli upp till 20 år. Det spelar ingen roll om man införskaffat livet billigt, alla liv är ändå lika mycket värda! Varför ska en hund som kostar 5000 kr eller mer anses vara mer värd än en huskatt som man fått gratis? Varför anses raskattsägare ibland vara konstiga som lägger ner mycket tid och pengar på sina katter? Jag tycker man ska göra likadant för alla katter. Varför mäter man allt i monetärt värde?

Det finns ca 100.000 hemlösa katter i Sverige idag. Snälla hjälp till och se till att det inte blir fler! Kastrera och sterilisera din katt och skaffa ingen sommarkatt! Tack!

Yatzy - en f.d. sommarkatt som haft tur och fått hem hos mig.